En inre urskiljningsförmågas ljus

1 Joh 3:22–4:6 och Matt 4:12–17, 23–25

Herre, låt glansen av din härlighet lysa i våra hjärtan, så att vi i denna världens mörker finner vägen till det ljus där du bor. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Vi ber om att vi ska upplysas av det inre ljuset.

”för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp”. Denna profetia uppfylls i och genom inkarnationen, då Ordet blev kött, då Gud blev människa, men inte som endast en historisk händelse utan som en pågående ständigt fortsatt inkarnation. Inkarnationen är som Kyrkans tradition förstått det en trefaldig väg. Det är en väg av rening, av omvändelse: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Det är en väg av upplysning: ett ljus för mänskligheten, för oss och för alla som bor i dödens land. Det är en väg till förening med Gud, till enhet, fred och frid, för hela Guds skapade värld och varje oroligt människohjärta.

Vi ser lite extra på ljusperspektivet, då ”folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, ljuset har gått upp”. Det är själens fotosis, då våra hjärtan och upplysts och värmts upp av Guds ljus. På denna väg byter vi fokus från oss själva till att skåda Gud. En aspekt av detta ljus är den andliga urskiljningen, som vi hör om i den första läsningen:

”sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud”. I det dagliga livet behövs en egen inre urskiljningsförmåga, så att vi prövar allt. De österländska stjärntydarna var tvungna att urskilja andarna när de mötte Herodes. Det vi möter, erfar, hör och ser väcker saker i oss och det måste läggas på våg och prövas. Det är lätt att underskatta de förmågor Gud gett oss. S:t Hieronymus talar om samvetets gnista, synderesis, som inte förlorades genom ursynden, en del av samvetet som leder den handlande till det goda och hindrar honom från det onda. Gud begär inte något som han inte också ger kraft till. Uppmaningen att pröva andarna är ett förtroende, och rymmer ett löfte: ”ty han som är i er är större än han som är i världen.” Den helige Ande är vår Försvarare i urskiljningen, starkare än alla världens krafter.

Apostlarna lärde sig att urskilja andarna i den omgivande kulturen, bland makthavarna och i de olika rörelserna i kyrkan. Denna urskiljning hör intimt samman med kristusmysteriet, bekännelsen att Jesus Kristus är ”Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud”, som har kommit i mänsklig gestalt. Så låt oss i Kristi ljus pröva allt och urskilja den fortsatta vägen framåt i våra liv.