Så att missmodet fördrivs och glädjen bevaras.

Du kraftens Gud, från vilken alla goda gåvor kommer, väck kärleken till liv i våra hjärtan, så att vi förmår att älska dig och nådens liv i oss bevaras och kan växa.

Jer 20:7–9, Rom 12:1–2 och Matt 16:21–27

Vi ber om nåden att få förvandlas genom förnyelsen av våra tankar, så att missmodet fördrivs och glädjen bevaras.

Det var något som saknades i aposteln Petrus sätt att tänka: ”dina tankar är inte Guds utan människors”. Alla tankar är inte från Gud, de kan komma någon helt annanstans ifrån, vilket Jesus är tydlig med: ”Håll dig på din plats, Satan”. Petrus, Paulus och vi måste förvandlas genom förnyelsen av våra tankar, "så att vi kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt". Tankarna är i behov av förnyelse, så att vi inte anpassar oss efter denna världen utan söker efter vad Gud vill med oss, vad han förväntar sig av oss, vad som behagar honom, vi behöver helt enkelt tänka Guds tankar.

Därför är det viktigt att öva förhållningssätt till tankarna. Ökenfäderna lär oss att vi ska se tankarna som något främmande. Alltså ställa varje tanke till svars: ”Var kommer du ifrån”. ”Vill du mig något gott, eller något ont?”

Det handlar om andliga övningar där vi arbetar med oss själva och låter Gud arbeta med oss, så att vi övar upp en beredskap för lidanden och död. Jesus förvarnar sina lärjungar om lidandet som väntar dem, och han säger det som en förberedelse, för att de ska ha en beredskap för lidandet, som kommer.

S:t Francisco av Osuna (1492–1541) menar att vi behöver öva förhållningssätt till tankar i första hand för att skydda vårt hjärta. Oordnade tankar leder till det som är absolut farligast för oss: att vi förtvivlar, förlorar hoppet, modet, misströstar om Guds barmhärtighet. Destruktiva tankar, deprimerande tankar om oss själva, eller onda tankar, kommer inte från Gud. Vi måste genast ta avstånd från dylika tankar, eftersom de bara förstör.

För det andra behöver vi öva vårt sätt att tänka så att vi är närvarande i oss själva, i det vi är och gör, så att vi är hemma när Gud knackar på vårt hjärtas dörr.

Den tredje är att inte söka efter förändringar utan stå stadigt, att vara som ett träd, som söker sina rötter långt ner till källorna.

Det fjärde är att öva sig i att alltid vara uppmärksam på Guds närvaro, att se honom i allt, och blanda in honom i allt.

Den femte är att öva sig att inte vara för hårt mot sig själv, att visa sig själv kärlek, uppmuntran och tröst.

Den sista S:t Francisco av Osuna tar upp är att öva förhållningssätt till tankar som gör att vi inte förlorar glädjen. Vi behöver därför rannsaka oss själva och se vad det är som tar bort glädjen, vrede, elakhet, distraktioner av olika slag. Glädjen hjälper oss också att kasta ut all fruktan, för kärleken fördriver all rädsla. Så låt nu allt missmod och all dysterhet fara och ha din glädje i Herren.