Förmaning som övning

5 Mos 34:1–12 och Matt 18:15–20

Allsmäktige, evige Gud, vi vågar kalla dig Fader, ty du har gjort oss till dina barn och sänt din Sons Ande in i våra hjärtan. Låt oss växa i vårt andliga liv och en gång ta vår arvslott i besittning.

I första läsningen hör vi om gudsmännen Mose och Josua, visa män som övat sin tro. Vägen mot föreningen med Gud i kärlek måste enligt S:t Bonaventura börja med att vi övar oss: ”Öva dig därför, du gudsman, att först känna samvetets irriterande sting innan du höjer blicken upp mot Vishetens strålar som reflekteras i hennes speglar, så att du inte råkar falla i en djupare grop av mörker när du begrundar hennes strålar.” (Itinerarium mentis in Deum, Prol.4.3).

Vi behöver likt gudsmännen Mose, Josua och Elia öva oss, för det är genom övningar vi kommer vidare på vår vandring till föreningen med Gud, genom andliga övningar.

Vi vill gärna lyfta blicken mot Visheten, men S:t Bonaventura varnar oss för att lyfta blicken så högt att vi inte ser var vi går och så snubblar vi och faller i mörkret, i okunnigheten. Hans råd är att först av allt öva samvetet, så att vi känner igen det där irriterande stinget. Allt bör han sin början i en ödmjuk, bedjande, mottagande och självrannsakande attityd. Det gäller i vår relation till Gud, till skapelsen, våra medmänniskor och oss själva. Med denna attityd kan vi både förmana andra, som Jesus talar om i dag, och tillåta oss själva att bli förmanade av andra.

Det är lite som att vara sin egen förälder, att uppfostra och pröva sig själv, likväl behöver vi den helige Andes hjälp. I den helige Andes skola lär vi oss att inte lyfta blicken så högt att vi snubblar utan att först iaktta och rätta oss själva. Utifrån detta kan vi se försoningens sakrament som en övning där vi lär oss att lyssna till den helige Ande och att känna igen samvetets irriterande sting.

Kärleken är avgörande, och att alla bud sammanfattas i att älska sin nästa som sig själv. Att varna sin nästa och att ställa sin medbroder till svars för en orätt är en del av denna kärlek. I den helige Andes skola tränas vi i att älska Gud och oss själva så att vi förmanar andra utan att vilja något ont.

Jesus lär oss att denna träning, som är en del av det kristna livet, också går ut på att öva enhet, att komma överens med andra i vår bön, för det är vad Fadern önskar av oss.