Am 2:6–10, 13–16 och Matt 8:18–22

Gud, vår Fader, du som i dopet har gjort oss till ljusets barn, låt aldrig mörkret få makt över oss, utan ge oss nåden att för alltid bli kvar i din sannings strålande ljus.

Vi ber om nåden att få växa i tålamod och uthållighet!

Det räcker inte med tillfällig entusiasm. Någon kommer och lovar att följa Jesus vart han än går. Han får ett kärvt svar: "Rävarna har kulor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud."

Vi behöver öva vårt tålamod, och så länge vi låter bli att odla tålamod kommer vi alltid att finna ursäkter för vår vrede och aggressivitet. Vi behöver det tålamod som inte reagerar hårt mot andras svagheter och fel, så att vår inre våldsamhet helas, så att Gud får ta hand om den undangömda irritationen, den inre fientliga attityden mot andra.

Tålamod slår rot när vi odlar vår uppriktiga vilja till den andres existens. Jag vill att han eller hon ska finnas, att de ska få utvecklas till de personer de djupast sett är. Kärleken har alltid en dimension av djup medkänsla och tålamod som leder till accepterandet av den andre som en del av min värld: ”Jag vill att du finns till”.