DAGENS ORD

Hos 11:1, 3–4, 8c-9, Ef 3:8–12, 14–19, Joh 19:31–37

Allsmäktige Gud, i Jesu öppnade hjärta finner vi din kärleks alla skatter. Låt oss vid denna nådens källa ta emot hela din himmelska välsignelse.

I Peterskyrkan i Rom, framför huvudaltaret, finns en skulptur som föreställer Longinus, den romerske soldat som stack upp Jesu sida med sin lans. Han omvände sig och blev kristen, lämnade det militära livet och dog till slut som martyr. Från Peterskyrkans altare ser alltså påven den man som öppnade Jesu hjärta och på samma sätt bör vi alltid ställa oss så att vi ser Jesu av kärlek öppnade hjärta, för endast där finns Guds kärleks alla skatter, nådens källa, och den eld som kan värma våra kalla hjärtan.

S:t Bonaventura skriver i sin skrift Lignum Vitae (Livets träd):

”Det ingick i Guds plan att en av soldaterna skulle sticka lansen i den heliga sidan och öppna vägen, så att priset för vår frälsning kunde bryta fram, blodet som blandats med vatten. Det vällde ur källan, ur hjärtats hemliga rum, för att ge kraft åt kyrkans sakrament och skänka nådens liv. För dem som lever i Kristus skulle det bli en kalk [med drycken] från den levande källan, som springer upp till evigt liv” (29).

Jesu hjärta genomborrades av våldets brutalitet, men ur samma hjärta rinner det fram kraft och liv. Jesu hjärta har blivit en nådens källa för oss och S:t Bonaventura uppmanar oss att skynda till denna livets och ljusets källa med levande längtan. Att med hela vårt hjärta ge oss helt och fullt åt honom, som i sin brinnande kärlek förvandlat korset till livets träd, i paradisets mitt, som samtidigt är den vinstock, vars rankor når ut över hela världen, slingrar sig genom livets alla dimensioner, all mänsklig kultur, alla språk, platser och tider. Korset är bröllopet mellan Gud och människa, där Gud längtar efter oss och trolovar sig med oss i brinnande kärlek. På korset öppnar sig Gud för oss, så att vi kan träda in i honom: ”Kristus på korset böjer sitt huvud, väntar på dig, för att få kyssa dig. Han sträcker ut sina armar, för att omfamna dig. Hans händer är öppna för att berika dig. Hans kropp är utsträckt, så att han kan ge sig helt och fullt till dig. Hans fötter är fastnaglade, för att förbli hos dig. Hans sida är öppen för dig, så att du kan träda in där” (Soliloquium, monolog).