En tro som aldrig kan tystas

1 Sam 17:32–33, 37, 40–51 och Mark 3:1–6

Allsmäktige, evige Gud, du utväljer det svaga i världen för att låta det starka komma på skam. Låt oss, som med vördnad firar den heliga Agnes martyrium, följa henne efter i en tro som aldrig vacklar.

När kristna tvingas till tystnad slutar det alltid med martyrium: på Golgata kulle, på torg och arenor, eller som för S:ta Agnes. Kyrkan har vördat henne som jungfru och martyr ända sedan 300-talet. Hon var endast 12–13 år gammal och nämns i den romerska kanonbönen. Hon brukar vanligtvis avbildas med ett lamm, eftersom hennes namn, Agnes, pekar på Guds lamm, Agnus Dei. Från hennes gravbasilika i Rom tas varje år på denna dag ull från två lamm, av vilket man väver de ämbetstecken, en vit krage med sex kors (pallium), som alla katolska ärkebiskopar världen över får vid sin utnämning. Vi ber om hennes förbön för alla unga flickor som får lida för sin tro.

Jesus botar sjuka på sabbaten för att visa sin kärlek och för att lära sina lärjungar, i alla tider, att tron inte är en privatsak som kan tystas ned. Om inte annat ropar martyriet ut tron offentligt, inför alla.

Jesus möter en man i synagogan på sabbaten med en förtvinad hand, han hade inte alltid varit sådan, något hade hänt med honom. Ett utombibliskt evangelium skriver att han var en stenhuggare som skadat sig under sitt arbete, enligt evangelisten Lukas var det den högra handen som var skadad. Jesus fylldes av medlidande och botade mannen, det står att handen blev bra igen, den återställdes.

Men folket led av något annat, något värre, något som fyllde Jesus med vrede och sorg, det står att deras hjärtan var förhärdade, de hade stenhårda hjärtan. Deras hjärtan var av ”poros”, ett slags marmor, hård hud eller skal, ett ord som också används för att ha en förmörkad ande eller blindhet, den värsta formen av blindhet, den som hävdar att man ser.

Jesus botade mannen med den förtvinade handen medan folkets hårda hjärtan fyllde honom med vrede och sorg.

Jesus kommer till oss i dag, i Mässan lika personligt, som han en gång kom till synagogan och mötte mannen med den förtvinade handen och till det förstockade folket. Ingenting är likgiltigt för Jesus. Han grips av medlidande över våra svagheter och sjukdomar, men han grips också av vrede och sorg över våra hårda och förstockade hjärtan.