Det levande vattnet som forsar fram i världen

Gud, vår Fader, du som sände den helige Patrik att förkunna din härlighet för Irlands folk, kom ihåg hans verk och hör hans bön, och låt alla dem som döpts till Kristus i ord och handling förkunna dina under.

Hes 47:1–9, 12 och Joh 5:1–3, 5–16

Vi påminns i dag om det levande vatten som forsar fram i världen och om den helige biskopen Patrik (385–461), Irlands apostel och vi ber om hans förbön för Irlands kyrka och folk.

Profeten Hesekiel ser hur vattnet som strömmar fram förvandlar det bittra salta vattnet till friskt vatten. Det är en bild för hur sakramenten strömmar fram från Kyrkan och in i människors liv med ett friskt flöde. I dag strömmar denna nåd fram ur Eukaristins källa, i det som tagit sin början i dopets sakrament och förnyas i botens sakrament, i bikten. Fastetiden visar på detta sakramentala flöde, som påminner oss om vårt dop som porten till Kyrkans sakramentala liv och steget ner i det livgivande, friska och helande vatten som är hela Kristi påskmysterium. Men om detta helande flöde inte bara ska nå till fotknölarna utan omsluta oss helt och fullt behöver vi också ta del av konfirmationens och Eukaristins sakrament. Det är detta fastetiden handlar om, att förnyas i den sakramentala nåden. Det är en tid av nåd, för att våra hjärtan skall förnyas i glädjefylld väntan på påskens heliga högtid. Herren leder oss genom sakramenten fram mot det nådens överflöd som han berett åt sina barn. ”Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så blir vattnet där sunt”. Eukaristin är detta fulla flöde från Kristi hjärta, det största av alla sakrament. Hit kommer vi med våra sjukdomar och vi blir liksom den lame mannen i mötet med Jesus sunda, friska.

Allt i Kyrkan är relaterat till Eukaristins sakrament, målet för det kristna livet: den gradvisa förvandlingen till att helt och fullt förenas och formas till Kristi likhet, att växa samman med honom, heliggöras, gudomliggöras.

Ingen kristen gemenskap kan byggas upp om den inte växer utifrån den allra heligaste Eukaristin, Kristi imperativ till kyrkan: ”gör detta till min åminnelse”. Det går inte att skilja Kyrkan från Eukaristin, den kyrkliga gemenskapen och den eukaristiska kommunionen. Eukaristin är det nya Betesda eller den dubbla strömmen med levande vatten: ”Överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna där blir mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit, blir havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.” Så leder Herren oss genom sakramenten fram mot det nådens överflöd som han berett åt sina barn.