Att fokusera på det som är

Vish 7:22–8,1, Ps 119, Luk 17:20–25

Allsmäktige och barmhärtige Gud, driv bort ifrån oss allt som skadar oss, och låt oss, utan hinder till kropp eller själ, i frihet göra det goda som du har berett åt oss.

Vi ber om hjälp att ta vara på denna dag och på Guds närvaro.

Några fariseer frågar Jesus om tidpunkten för Guds rike: var och när? Jesus svarar genom att istället tala om på vilket sätt Guds rike existerar och på vilken plats. ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er”. Det är som att Jesus vill säga till oss att vi snarare bör fokusera på hans första ankomst än hans andra, på det som redan är och inte det som ännu inte är. Gud har blivit kött, Guds Son har blivit en människa som vi och han har uppenbarat Fadern för oss, han har lidit, dött, uppstått för vår skull, och sänt den helige Ande till oss från Faderns högra sida. Guds rike bor i djupet av vår person, Gud har tagit vårt innersta i besittning.

Detta är, utifrån den första läsningen, att vara en del av vishetens rörelse: ”Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse. I sin renhet tränger hon i allt, i alla dess delar”, och ”finner rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud.” För som Jesus säger kommer man alltid att säga: ” Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem”.

Det är inte vi som ska springa hit och dit utan istället låta oss dras med i den allomfattande vishetens rörelse som av evighet utgår från Fadern och drar allting tillbaka till Fadern, i Sonen genom den helige Ande. I denna rörelse behöver vi inte fråga när och var, utan alltid vänta på Guds ankomst, vid varje tidpunkt och på varje plats.

Denna rörelse är också ljus, som vi läser om i skapelseberättelsen, den första dagens osynliga ljus och den fjärde dagens mångfaldiga synliga ljus, vars mittpunkt är Sonen: ”Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag”.

Guds närvaro är som en blixt i vårt inre som leder oss till det som redan är, Guds Sons första ankomst, hans jordiska liv, mitt ibland oss människor, i vår värld. Guds deltagande i vårt allra mest vanliga kroppsliga tillstånd, Gud som verkligen blev en av oss för att alltid vara närvarande.