Jes 42:5–10 och Matt 4:13–17

Herre, helige Fader, du sände din tjänare Ansgar till Norden med ljuset som upplyser alla folk. Hör hans bön för oss, som lever av den tro han förkunnade, och låt oss alltid vandra i din sannings ljus.

Vi firar i dag den helige Ansgar, Nordens apostel. Genom missionärer som S:t Ansgar kom ljuset kom till vår nordiska kultur. Vi ber att detta ljus inte ska slockna utan få lysa ännu starkare just i vår förvirrade tid, och i våra egna liv.

”folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp.” Så börjar Jesus undervisa om Guds rike och mana människor att omvända sig. Detta ljus sprids vidare och förverkligas under kyrkans olika missionsperioder, då evangeliet sprids från apostlarna, steg för steg, till alla folk, språk och kulturer. Kristi ljus spreds i Gallien på 500-talet, i Britannien på 600-talet, i Germanien på 700-talet och sedan till oss i Skandinavien. En 22-årig fransk benediktinmunk, den helige Ansgar, var en av missionärerna på 800-talet som sändes ut att förkunna evangeliet i Norden. Vi ser hans civilkurage, hans mod, vägran att kompromissa med sin tro och sin övertygelse, även under dödshot.

Slavhandel var vanligt i Danmark och Sverige, ett påtagligt inslag i den internationella handeln, liksom idag med trafficking och annan hänsynslös exploatering. S:t Ansgar sökte med fara för sitt eget liv upp de stackars trälarna överallt, där de hade sålts, och såg till att de återfick friheten och släpptes.

S:t Ansgar var både munk och apostel: till det inre munk, till det yttre apostel. Som Nordens apostel svek han inte sin kallelse som munk, då han sändes ut av sin abbot och bejakade det i lydnad. Han sökte ensamheten, i bön, botgöring, levde asketiskt och tjänade ihop till sin föda genom att knyta fiskegarn, men han underkastade sig också farliga missionsresor, betjänade de fattiga och friköpte slavar. Till det yttre var han apostel, till det inre munk och överallt ett vittne om Kristi universella, sanna och katolska ljus.

Det ryktades att Ansgar kunde bota sjuka, men på det svarade han: ”Då vill jag be Gud göra ett under med mig själv, nämligen att göra mig till en god människa”. Han förstod oinnebörden i Jesu ord: ”Omvänd er. Himmelriket är nära”.

Vi ber i dag om S:t Ansgars förbön att också vi ska bli ljus och helgon, på vårt vis, i vår egen tid och kultur. Så att det svenska ”folket som bor i mörker” ser ljuset, att ett ljus går upp i vår egen tid för dem som bor i dödens land och skugga.