En tro som söker förstå

Herre, lös ditt folk ur syndens band, förlåt oss våra överträdelser, och låt oss, trots vår svaghet, leva som benådade och fria människor.

Jer 20:10–13, Joh 10:31–42

I början av johannesevangeliets tionde kapitel presenteras Jesus som den gode Herden och nu börjar de onda fåren förfölja Herden. De tog ”på nytt upp stenar för att stena Jesus”. Orsaken till detta var irrationell och därför säger Jesus: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?” Det är en återkommande mänsklig irrationalitet som exempelvis Jeremia fått erfara: förtal, elakhet, planer på att döda, som riktas mot någon som i efterhand bara kan förstås som rättfärdig och god.

Argument kan bli redskap ondskans spiral: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa”. Här har dom argumentet som inte går att ifrågasätta: han har hädat! Problemet var bara att de vänt upp och ner på det gudomliga argumentet: de söker ta något av honom som redan avstått allt, som trots att han var Gud blev som en av oss människor (Fil 2:6–7). Den som är blind för Guds logik hittar på sin egen logik. Men Jesus försöker få dem att inse något djupare då han använder två vittnen till sitt försvar: den heliga Lagen och hans egna gärningar.

Skriften kallar de till vilka Gud talar för gudar, hur mycket mer ska inte han kallas ”Gud”, som Fadern har fött, utvalt, helgat och sänt till världen. Som S:t Augustinus predikar: ”Om illuminerade ljus är gudar, är inte Ljuset som illuminerar dem Gud?” Så visar Guds logik att det var de som anklagade Sonen för att häda som själva hädade när de påstod att han som är Gud av Gud, ljus av ljus, inte är Gud.

Det andra vittnet som Jesus tar fram är hans gärningar, vilka visar att han är jämlik med Fadern. Det kan förstås som ett sätt att söka locka fram de goda men tvivlande fåren. Tro på det ni ser att jag gör, tro på mig genom det jag gör, så att ni kan börja tro att Fadern är i Mig och Jag i Fadern. ”Jag och Fadern är ett” (Joh 10:30). För, när du tror kommer du att förstå, som S:t Anselm skriver: ”Jag försöker inte förstå för att kunna tro utan jag tror för att kunna förstå. Ty detta tror jag även: att om jag inte trodde så skulle jag inte förstå” (Proslogion 1).