Änglarnas avsekularisering

Dan 7:9–10, 13–14, Upp 12:7–12a och Joh 1:47–51

Himmelske Fader, i underbar visdom gör du både änglar och människor till dina tjänare. Hör vår bön, och låt oss här på jorden leva under änglarnas beskydd, så att vi en gång kan tillbe dig tillsammans med dem i himlen.

Redan i syndabekännelsen ber vi ”Guds änglar och helgon” att be för oss. De är försångare i vår lovsång och tillbedjan, i varje Eukaristi instämmer vi i deras ständiga ”Helig, Helig, Helig” inför den gudomliga tro­nen. Kristi kropp och blod är ”änglarnas bröd”. Änglarna får del av detta bröd, eftersom de ständigt mättas av hans ansiktes åsyn. I första läsningen får vi en inblick i den himmelska världen, det talas om troner, och hur tio tusen gånger tio tusen stod där till Guds tjänst: serafer, keruber, troner, herravälden, furstendömen, makter, dygder, ärkeänglar och skyddsänglar.

Jesus själv är omgiven av änglar: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Jesus anspelar på stegen eller trappan i patriarken Jakobs dröm: ”I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den.” Hela liturgin är som Jakobs stege som Jesus refererar till: det är änglar som stiger upp och ned på den stege som Kristus rest mellan himmel och jord. Liturgin är gudomlig, himmelsk, angelisk, en förbindelselänk mellan himmel och jord.

Vi lever alltså inte i en sluten värld, där den himmelska världen är frånvarande utan tvärtom, en stege är rest mellan himmel och jord. Änglarna är tecken på detta och därför det främsta botemedlet mot det vi kallar sekulariseringen. Sekulariseringen kan ses som en nedriven stege, en förstörd trappa, en bruten länk mellan himmel och jord. I en sekulariserad kultur behöver därför denna stege repareras, vilket sker när änglarna återvänder till det allmänna medvetandet, då det himmelska livet återförenas med vår värld och vår kultur.

Änglarna har också att göra med vårt eget inre liv. När vår själ har ordnats i enlighet med änglarna då träder vi in i det himmelska Jerusalem, i oss själva. Vi blir ett inre Jerusalem, liksom S:t Franciskus, vi ordnas efter och likformas med det himmelska Jerusalem. Det är den andliga övning som änglarna leder oss i. När vår själ är ordnad ser vi änglarna och i dem ser vi Gud. Änglarnas gudomliga rörelse drar oss närmare och närmare det himmelska Jerusalem. Även om Gud bor i ett ljus som ingen kan nalkas så uppenbarar sig Gud som ljus i ärkeänglarna (1 Thess 4:16). Seraferna vägleder oss genom att de älskar som kärleken (amat ut caritas). Så uppmanar Kyrkan oss att förena våra röster med de otaliga skaror av änglar, som står runt Guds tron, dag och natt, i bön och tillbedjan, och låta dem leda och hjälpa oss!