Apg 16:1–10 och Joh 15:18–21

Allsmäktige, evige Gud, i dopet har du fött oss på nytt till vårt eviga liv. Kläd oss dag för dag i din rättfärdighet, till dess att löftet om odödlighet går i uppfyllelse.

Endast Visheten kan se att hat och förföljelser har en mening. Visheten ser bortom de snäva perspektiven och kan hantera det smärtsamma i tillvaron, överskrida det begränsade, finna dolda vägar. Visheten är öppen för de möjligheter som finns i varje situation och ser också i det meningslösa något som passar in i det största meningsfulla. Ja, så kan även vår synd, och det onda vi utsätts för ha en mening i det stora perspektiv som Gud vill öppna oss för. Intressant att de första kristna såg att Gud handlade i det till synes meningslösa. ”Den helige Ande hindrade Paulus och Timotheos från att förkunna ordet i Asien…” Och vidare: ”När de hade nått Mysien, ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu Ande”.

Gud stänger ibland dörrar för oss men tillåter även att vi utsätts för motgångar, sjukdomar och annat ont. Det onda är ur denna synvinkel ett särskilt sätt tecken på Guds godhet! Guds godhet strålar tydligast fram när han låter det onda, meningslösa, leda till något gott i ett större och högre sammanhang. Det onda är infogat i Guds försyn, i hans oändliga självutbredande godhet och kärlek.

En som uttryckt denna starka kosmiska optimism är Broder Wilfrid Stinissen OCD, som skriver: ”Gud hanterar det onda på ett så suveränt sätt och med sådan virtuositet att resultatet blir bättre än om det aldrig hade funnits ondska […] Ingenting faller utanför Guds plan. Därför har världens tragik, trots all sin förskräckelse, ingen slutgiltig karaktär. Allt det absurda, som människans dårskap och blindhet är i stånd till, fångas upp av Guds kärleksfulla allmakt och den fogar in även det absurda i sin frälsningsplan” (Mitt liv i dina händer 2004). ”Är det inte just Guds allmakt som gör det onödigt för honom att ständigt ingripa? Just därför att han är allsmäktig kan han låta allting ske. Hans makt består i att allting, absolut allting är användbart för honom. Av de hemska dissonanser som människan erbjuder komponerar han en underbar symfoni” (Vandring till sanningen 1987).