Liturgin förvandlar de många orden till relation

2 Kor 11:1–11 och Matt 6:7–15

Herre, välsigna oss, dina tjänare, och låt oss genom yttre återhållsamhet upptändas av längtan efter dig och dina gåvor.

Vi ber om fred i världen, enhet i kyrkan och frid i varje oroligt människohjärta.

När vi ber, ska vi inte rabbla tomma ord som hedningarna, säger Jesus. Vi ska inte pladdra, på grekiska βατταλογήσητε, och inte använda många ord, πολυλογίᾳ, utan vi ska be: ”Fader vår, som är i himlen”.

Det är viktigt med tystnaden och tomheten, eftersom vi endast kan stå inför Gud med tomma händer. Därför behöver vi upptäcka vår egen tomhet: märka när vi talar tomma ord, när vi pladdrar, sysslar med det Jesus kallar ”polylogia”, mångordighet. Bakom de många orden finns en tomhet och då gäller det att göra det som är så svårt, att som Job sätta handen för munnen. Det är just detta vi gör i liturgin, här tystnar våra egna ord och ur denna tystnad föds Guds ord fram. I liturgin ska det inte finnas några tomma ord, ingen ”polylogia”, inget pladdrande, för här talar Gud utan att bryta stillheten, i en stillhet som är full av alla ords fullhet, genomträngd av Guds närvaro. I liturgin förs vi bort från de tomma orden, till att upptäcka den fullhet som endast finns hos Fadern, och i vår relation till Fadern.

Liturgin förvandlar oss så att vi kan resa oss upp, som ett gemensamt Guds folk, och på Jesu befallning tillsammans be: ”Fader vår, som är i himmelen”. Det är den stora förvandlingen, stunden när Jesus i Mässan blivit fullt närvarande under brödets och vinets gestalt, Kristi kropps och blods verkliga närvaro, för att också vi ska förvandlas till Kristis kropp, i en nära relation med Fadern, ”i-varon” i Fadern. Därför säger prästen: ”På frälsarens befallning och vägledda av hans gudomliga undervisning vågar vi säga: ”Fader vår, som är i himmelen”. Kristi reella närvaro i Eukaristin, genom den dubbla förvandlingen, av brödet och av oss, är porten in i livet i Fadern, han som är ursprunget och målet, han som ger oss både Sonen och Anden, fullheten som fyller all vår tomhet.

Mässan är detta trinitariska mysterium. Sonen infogar oss i sin intima relation med Fadern, Anden ger oss Sonen och Sonen ger oss Anden, men Fadern är ursprunget och målet, han som ger oss både Sonen och Anden, och som är den fullkomliga fullhet som fyller all vår tomhet, med liv, glädje och frid.