Pilgrimens bekymmerslösa dårskap

2 Kor 11:18, 21b–30 och Matt 6:19–23

Gud, du har skapat oss till din avbild och låtit din Son lida döden för oss. Håll oss vakande i bön, så att vi lämnar denna värld rena från syndens fläck och med jubel finner vila i din barmhärtighets famn.

Vi ber om nåden om att få dö en salig död.

Aposteln Paulus säger att han ”talar i dårskap”. Ja, det finns en helig dårskap och den har en plats i Guds rike. När vi söker göra allting så fint och så korrekt riskerar vi att förlora den heliga dårskapen. Den har en viktig funktion då den utmanar varje form av hyckleri och medelmåttighet med en trons radikalitet. Aposteln Paulus har arbetat, suttit i fängelse, riskerat livet, mer än alla andra. Han har misshandlats, stenats, spöats, lidit skeppsbrott, utsatts för rövare, förråtts av sina egna, utsatts för faror överallt, i städer, i öknar och på havet… han har slitit, vakat, svultit, törstat, fastat, frusit, och värst av allt: de bekymmer som de kristna, alla församlingar, orsakat honom. ”Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.” Paulus äger en helig dårskap, och utan denna heliga dårskap fattas något väsentligt i våra liv.

Att ifrågasätta ägandets och samlandets makt är en del av denna dårskap: ”Samla inte skatter här på jorden. Samla skatter i himlen." Detta är en dåres frihet i förhållande till ägandet då människan så ofta låter olika saker binda henne. Ägandet kan lätt bli ett sätt att leka Gud, att hålla döden borta. Vårt förhållande till de jordiska skatterna avspeglar om vi kommit till insikt om vår egen död, vår förgänglighet och vårt himmelska mål. Denna insikt är i världen en dårskap. De tidiga kristna dopplatserna, baptisterierna, utformades ofta som gravplatser, vilka visade att den som döps föregriper döden, och förenas med Kristus.

Att vara pilgrim uttrycker en slags dåraktig bekymmerslöshet. Ett knyte är allt pilgrimen bär med sig i livet. Ju lättare packning, desto lättare att gå. Så är varje dag en övning i att plocka bort saker ur vår ryggsäck som gör vandringen tung. En övning i att klippa av trådarna till det som binder oss, det som fördunklar vad vi verkligen äger, de himmelska skatterna, den inre källan, friden, samhörighet med allt och alla, det eviga livet, den helige Ande, delaktigheten i gudomligt liv, ljuset på vår vandring.