”Jag är den lärjunge som Jesus älskar”
”Jag är den lärjunge som Jesus älskar”

1 Joh 1:1–4 och Joh 20:2–8
Fader, du har avslöjat hemligheten om din ende Son genom den helige aposteln Johannes. Låt oss alltmer tränga in i kunskapen om det människoblivna Ordet med hjälp av detta djupa vittnesbörd.
När vi i dag firar S:t Johannes ber om att julfirandets nåd, glädje och kärlekens gåva ska få genomströmma hela livet, vardagen och allt, i fortsättningen av våra liv!
I 20:e kapitlet av Johannes evangelium möter vi komplementariteten mellan man och kvinna. Både Maria från Magdala och apostlarna visade Jesus sin kärlek. Den heliga Maria Magdalena kom med stor kärlek, tidigt på morgonen, för att söka efter Jesus. De heliga Petrus och Johannes sprang till graven uppfyllda av samma kärlek till Jesus. Petrus som älskade Jesus mer än de andra sprang till graven i stor kärlek men också Johannes sprang av kärlek. Av ödmjukhet avslöjar Johannes inte sitt namn, utan får heta ”den lärjunge som Jesus älskade”. De sprang samtidigt men en var snabbare i sin iver att söka och se, som en storm, och den andre var mer eftertänksam, mer noggrann i sitt övervägande, han tog det lugnare men gick in i graven och iakttog allt grundligt. Sedan följde Johannes Petrus exempel och ”han såg och trodde”. S:t Johannes Chrysostomos skriver att det Johannes trodde på var uppståndelsen, medan S:t Augustinus skriver att Johannes trodde på det Maria Magdalena hade sagt till dem.
Hur som helst visar Johannes den yttersta ödmjukheten, då han sätter all sin förtröstan till Jesus. Johannes önskar att alla som läser evangeliet också själva ska erfara att de är de lärjungar som Jesus älskar. Att jag är Faderns älskade barn, hela mitt livs källa är denna kärlek, det som gett upphov till allt, också mitt eget liv. Kärlekens Ande har ingjutits i mitt hjärta, och jag lever av denna kärlek, vilken jag om och om igen tar emot och förvandlas av i kärlekens sakrament, i Eukaristin.
Det viktigast för Johannes är erfarenheten av att vara älskad av Gud, så att kärleken inte bara blir ett abstrakt romantiskt begrepp, en utopi, en moral, något som andra talat om för mig, utan något själv tar emot och erfar: ”Jag är den lärjunge som Jesus älskar.” Så intimt har Fadern älskat vår mänskliga natur, som sitt eget kött och blod i Sonen, genom den helige Ande i inkarnationen, i jungfru Maria, i S:t Johannes, i Kyrkan.

