Vad finner Gud glädje i?

Dan B:2,11–20, Ps 25, Matt 18:21–35

Låt din Ande, Herre, alltid vila över oss, så att vi blir dina hängivna tjänare, som villigt brukar alla dina nådegåvor.

Vi ber om hjälp att förlåta och visa barmhärtighet.

Det är aldrig för sent för förlåtelse och försoning, dessa aspekter av livet finns alltid som en möjlighet, för att frigöra oss själva och våra medmänniskor. I kyrkan och i denna värld pågår så en gudomlig och mänsklig, ständigt fortgående, avskrivning av skulder. När det finns något att förlåta finns det en skuld, något som binder och tynger människor, att av uppriktigt hjärta förlåta sin broder är ett efterskänkande av dessa skulder. Detta är något som gläder Gud mycket mer än våra egna erfarenheter, känslor och principer.

Så visar Jesus och denna fastetid vägen ut ur vår mänskliga vanmakt, då förlåtelsen och barmhärtigheten omfattar hela tillvaron, hela dagen, hela livet. Oftast handlar det inte om stora ansträngningar, Jesus pekar ut en mycket enklare väg för oss. Barmhärtigheten består av små gester som är dyrbara i Guds ögon, som att förlåta sin broder. Han har rentav sagt att det är på dem vi skall dömas. Det handlar om vardagens bestyr och möjligheter.

Överallt där det finns en behövande, en människa med materiella och andliga behov, där är Jesus. Att känna igen hans ansikte i den behövande utmanar likgiltigheten, hjälper oss att alltid vara vakande och uppmärksamma så att inte Kristus går förbi oss, i allt det vi möter, utan att vi känner igen honom. Det påminner oss om vad S:t Augustinus sa: “Timeo Iesum transeuntem” (Predikan 88, 14, 13).  “Jag är rädd att Jesus skall gå förbi” utan att jag känner igen honom, att han går förbi mig i en av dessa små och behövande utan att jag lägger märke till att det är Jesus som visar sig och är nära mig, i mitt vanliga liv.

Problemet är att vi så lätt glömmer bort hur nära Gud är oss, i allt som händer och i alla vi möter. Vi är så upptagna med våra egna bekymmer, distraherade, likgiltiga, oroliga, icke närvarande. Så när Herren går förbi oss, är helt nära oss, under hela vårt liv, under hela vår dag, då är risken stor att vi missar möjligheten att få möta honom, att få tjäna honom. Samtidigt är Guds nåd var morgon ny, varje dag innebär många nya möjligheter att söka och finna honom, i allt och i alla.

En övning för denna dag är att söka se hur Jesus går förbi oss i allt det som händer, i alla vi möter och i alla situationer.