Sök inte ljuset utan att brinna som eld i mörkret

Jer 38:4–6, 8-10, Heb 12:1–4 och Luk 12:49–53

Gud, för dem som älskar dig håller du osynliga gåvor i beredskap. Tänd din kärleks eld i våra hjärtan, så att vi älskar dig i allt och mer än allt och en gång ser de löften infrias som övergår allt vi kan önska eller tänka. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Vi ber om att få nåden att brinna av kärlekens eld.

Jesus säger att han har kommit för att tända en eld på jorden. ”Om den ändå redan brann!”. Det är den kärleksbrand som bröt ut genom hans allra hetaste passion på korset. Vi ber därför i dag om denna kärlekens eld i våra hjärtan. Hela Jesu liv var en enda lång väntan på denna stund, hans uttåg ur världen, då han som kom från Fadern återvände till Fadern, genom sitt lidande, sin död och uppståndelse. Varje gång vi firar den heliga Mässan är det som den olympiska elden som förs vidare, över tid och rum, ett förverkligande av den världsbrand Jesus startade genom sin passion. Kyrkoläraren Bonaventura menar att det just är denna eld vi ska söka: ”Sök inte inte ljuset, utan den eld som flammar fullständigt och för oss till Gud genom omåttliga smörjelser och brinnande kärlek. Denna eld är verkligen Gud och hans smältugn är i Jerusalem; och Kristus startade elden med hettan, hans eget brinnande lidande”.

Vi frestas att söka tydlighet, att få klarhet, tydliga instruktioner och svar, argument och kunskap, men det är istället dunklet vi ska söka, det oklara, inte ljuset utan den eld som brinner. Vi bör söka djupare efter den tro som lyser i en värld av orättvisor, lidande, svårigheter och alla möjliga meningslösheter, att vara som Jeremia. Den eld som Jesus har tänt på jorden är inte en strategisk plan, inte en lista med svar på livets alla frågor. Nej, det är en eld som brinner av kärlek, av passion, där vi dör bort från oss själva för att förenas sig med Jesus, hans kärlek, hans passion, hans död. ”Den som älskar denna död kan se Gud, eftersom detta utan tvivel är sant: ”Ingen människa kan se mig och leva” (2 Mos 33:20). Genom att dö denna Kristi död, avkläda oss alla bindningar, bli fattiga i honom, bär vi vidare den eld som han tänt på jorden. Vi låter våra begär, bekymmer, våra inre spöken omfamnas av och tystna i Kristi kärleks eld. ”Tänk på honom, hans kärlek, hans lidande, hans död, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.”

Författaren till ”Icke-vetandets moln” skriver: ”Även om vi inte kan veta något om Gud kan vi älska honom. Genom kärlek kan man röra vid och omfamna honom, men aldrig genom tanken”. Det är den kärlek som Jesus längtar efter att få tända i varje människohjärta, att vi ska öppna det inre ögat, kärlekens öga, se med Guds ögon på oss själva, på våra medmänniskor, på hela skapelsen, på Gud och hela tillvaron i dess totalitet.