Vi behöver bearbetas i Guds smedja

Kol 3:12–17, Ps 150, Luk 6:27–38

Gud, för vilken alla hjärtan är uppenbara, alla önskningar kunniga och inga hemligheter fördolda, rena våra avsikter med din helige Andes upplysning, så att vi fullkomligt älskar dig och värdigt förhärligar ditt heliga namn.

Guds Ord behöver bearbetas i det inre, liksom i en smedja där den helige Ande mejslar fram innebörden för oss. ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.” Vi själva är materialet som måste låta oss bearbetas av dessa Gudsord. Vi inser vikten av att inte släppa fram vårt eget hämndbegär, att för snabbt slå tillbaka, ge igen. Samtidigt inser vi vikten av att begränsa och korrigera den eller det som skadar oss själva eller andra. S:t Augustinus säger att ”människor ska älskas men på ett sätt så att deras fel inte älskas […] Om du lider skada, förblir tyst och inte korrigerar din nästa, syndar du mer genom din underlåtenhet än den skada din nästa orsakat dig.”

Därför behöver jag finna verktyg och förhållningssätt för att kunna hantera de som på något sätt gör mig själv eller andra illa. Hur ska jag korrigera dem, hur ska jag sätta stopp för det som skadar? Det är inte i bestämt i förväg vad varje enskilt bibelord betyder för varje människa, det måste tas emot med hjälp av den helige Ande, och bli förkroppsligat i varje människas liv, inkarnerat.

Samtidigt säger Jesus inte att vi ska samtala, gå i dialog, försöka lösa något, utan att vi ska be för dem som hatar och skymfar oss, för bönen åstadkommer mer. I bönen vänder vi oss bort från oss själva till den ende som kan hjälpa både oss och den andre. Bibeln talar ofta om fiender som är starkare än oss själva, vi kan inte rädda oss själva, vi behöver hjälp utifrån, ja ovanifrån, den hjälp som endast Gud kan ge. När vi ber, överlämnar vi oss åt Gud och ger honom möjlighet att arbeta med oss, att förändra oss, förvandla oss. Vi fylls vi av kärlek, vi vill den andres bästa, att hon eller han ska nå sin egen fullkomning, sin fulla potential, trots alla relationella svårigheter.

Att vända andra kinden till är så ett resultat av den helige Andes verk i oss, då vi ställer hela vårt liv till Guds förfogande, då vi på allvar ber om att få bli förvandlade. Så låter vi Gud få arbeta med våra impulser att ge igen, vi växer i tålamod, i efterföljelse av Jesus, vi efterliknar honom, imiterar honom, hans sätt att vara. Så fortsätter inkarnationen i oss, detta att Gud blev människa, för att vi steg för steg, dag för dag, ska bli mer och mer som han.