Syr 3:2–6, 12–14, Kol 3:12–21, Matt 2:13–15, 19–23

Gud, vår Fader, i den heliga familjen har du givit oss ett föredöme. Låt vårt liv tillsammans mogna i kärlek och enhet och fortsätta för alltid i vårt eviga hem.

Den heliga familjen visar familjens plats i Guds plan och inkarnationens förankring i konkreta personliga relationer. Gud möter oss som personer, i den ålder och livssituation vi befinner oss i, men också tillsammans som gemenskap. Gud möter oss på ett särskilt sätt just i familjen. Jesu, Marias och Josefs livsgemenskap är en förebild för oss. I den växte Jesus upp, och fylldes av vishet och Andens kraft. Vi ber för våra familjer, att den heliga familjen ska inspirera och hjälpa oss.

Änglarna talade ofta till Josef i drömmarna, som i dagens evangelium: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Familjen är hotad, men ändå lever den. Evangeliet be­rättar om en hotad och bräcklig familj, Josef, Maria och barnet, och på denna lilla heliga familj hängde hela fortsättningen.  Herodes dödade de heliga oskyldiga barnen i Betlehem, kanske så många som 14 000 pojkar som var under 2 år. Det var verklig ondska som hotade. Men så får Josef av en ängel veta att Herodes dött, den som dödar är död. Det är en verklig  välsignelse med döden att onda människor till slut dör. Så skrivs frälsningshistorien av evangelisten Matteus, nyktert och kärvt, en kamp på liv och död, där den helige Josef framträder som en beskyddare av livet. Det brukar sägas att mansidealet är i kris i dag, då framträder Josef som en sann återställare av mansidealet, mannen som  beskyddare av livet.

Josef var en fader med en inre styrka, en inre frid och samling som inte styrdes av hans egna planer och ambitio­ner. Samtidigt är han inte trög, räddhågad och vacklande, utan handlande i tjänst för sanningen, rättvisan och det goda. Så misslyckades de onda anslagen. Bakom Herodes skymtar den kosmiska drake som enligt Uppenbarelseboken ”stod framför kvin­nan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det” (Upp 12:4). Gud låter ond­skan komma på skam, med hjälp av Josefs lyd­nad. Ondskans hot är en realitet, men Guds frälsning­s­vilja är oövervinnerlig, trots att han gör sig beroende av bräckliga, mänskliga redskap. Guds försyn gäller även det onda som sker i vår värld, det onda är så att säga i den godes våld. I samma ögonblick som det onda tror sig segra reser sig det goda som ur askan, som ett uppvaknande ur sömnen, som livets uppståndelse ur döden.

Josef, Maria och Jesus är en förebild, ett mönster, för varje familj, för varje kommunitet, gemenskap, kloster och för hela kyrkan på dess vandring ge­nom tiden mot det eviga livet.