Att se mer än bara det yttre

Rom 7:18–25a och Luk 12:54–59

Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn.

”När ni ser moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. Och när ni märker att vinden är sydlig, säger ni att det blir hett, och det blir det.” Det handlar först om det vi erfar med våra yttre sinnen: som att skåda ett moln på himlen eller känna vinden. Det vi med våra sinnen erfar i skapelsen är Guds fotspår. Och därför kan vi genom våra fem sinnen ledas till andliga realiteter, så att vi kan se och känna och ta emot Guds nåd. Vi har ju fått både ett yttre och ett inre sinnesorgan, så att vi kan se, lyssna, smaka, dofta och känna Gud i den här världen. Därför ska vi vara lika angelägna om det som hör till nåden, som det som hör till skapelsen. Som troende är vi hycklare om vi bryr oss mer om vädret än om tiden för Guds besök. S:t Bonaventura säger: ”De överger sitt himmelska fadershem för att stanna på vägen som leder dit, de överger Herrens ansikte för att stanna vid hans fotspår.” Att öva närvaro är viktigt eftersom vi ofta är frånvarande, vi dras åt olika håll, våra tankar blir oordnade, vi följer inte vår vilja, som Paulus säger. Att vara angelägen om tiden för Guds nåd, är att leva i medveten närvaro, att vara närvarande i sitt liv, så att vi alltid och överallt välkomnar Gud, i våra liv.

Betydelsen av ett moln på himlen och en sydlig vind är inte begränsat till endast en yttre förståelse av olika väderlekar utan pekar vidare och hör samman med allt annat, även de andliga djupen. S:t Augustinus förstod att det moln som stiger upp i väster syftar på Kristi kropp som stiger upp ur döden. S:t Bonaventura menar att den sydliga vinden syftar på hur den helige Ande sänds efter Kristi uppståndelse. Men det finns också en moralisk betydelse: molnet är sorgen som föds ur insikten att vi är ändliga och en gång ska dö, sedan kommer regnet, det är våra tårar. Hettan är våra hjärtan som blir antända av Guds kärleks eld.

Det är tre böcker som Jesus pekar på: skapelsens bok, samvetets bok och Skriftens bok (Bibeln) och dessa är mäniskans tre vittnen. Ett yttre vittne i skapelsen, ett inre vittne i samvetet och ett vittne ovanför människan i Skriften.

Låt oss idag öva oss i att vara närvarande, i det liv som Gud har gett oss, som är så rikt och rör hela vår mänskliga värld: det yttre, det inre, det som är ovanför oss och bortom allt. Låt oss medvetet erfara hur nära Gud är oss, alltid och överallt.