Vad jag vill och vad Gud vill

Apg 28:16–20,30–31, Ps 11, Joh 21:20–25

Allsmäktige Gud, låt oss, som nu har firat påsk, bevara påskens nåd i ett helgat liv.

Jesu ord till S:t Petrus är ett andligt råd riktat till oss alla: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” Å ena sidan är det en uppmaning i att ta sitt eget liv på största allvar och att det är ett helt liv att följa Jesus, ända fram till den dag då vi går genom dödens port. Att se med kärlekens öga på vårt eget liv blir då själva porten för att kunna se med kärlek på allt och alla.

Men å andra sidan finns det alltid ett ”om jag vill” hos Gud, som vi behöver ställa i relation till vår egenvilja. Och det är sant, att vad Gud än vill, just eftersom att Gud vill det, så är det per definition rätt och gott. Om Gud vill något, vad kan vi då invända? Vad jag själv vill, även om det verkar vara helt rimligt och rätt, behöver inte alltid vara sant och gott och det Gud vill med mitt liv.

Mäster Eckhart spetsar till detta i en predikan: ”Om Gud vill att du ska vara sjuk och du vill vara frisk; om Gud vill att din vän ska dö och du vill att han ska leva i strid med Guds vilja, så är Gud inte din Herre. Om du älskar Gud och är sjuk "I Guds namn"; om din vän dör "I Guds namn"; om han tappar ett öga "i Guds namn", då är allt väl. Men om du är sjuk och ber till Gud om hälsa, då är hälsan dig dyrare än Gud, och han är inte din Gud. Han är himmelens och jordens Gud, men inte din Gud”. Självklart kan vi be om hälsa men det Mäster Eckhart vill uppmärksamma är vår tendens att avvisa sjukdom, lidande och död, att inte tro att Gud är där, att inte tro att han är större och godare och kärleksfullare och leder genom allt.

Liksom för apostlarna Petrus och Paulus finns det sådant i våra liv som vi inte har makt över men som vilar i Guds hand, i hans försyn, i hans kärlek. Det kristna livet en daglig övning i att om och om igen ge vårt samtycke till Guds vilja, just när livet inte är som vi själva önskar att det skulle vara. Vi övar oss i att försonas med Guds vilja, rent och enkelt, vad som än händer med oss, med våra nära och kära och alla andra. Därför ber vi att Gud utgjuter sin Ande över oss, så att vår vilja och våra tankar enas och förnyas i Gud, så att vi i alla livets skiften kan säga: ”Gud, låt din vilja ske, inte min!”