Apg 1:15–17,20-26, Ps 113, Joh 15:9–17

Sänd ut din Ande, Herre Gud, och församla din kyrka på hela jorden. Gör henne helhjärtad i sin gudstjänst och ren och samstämmig i avsikt och handling.

Ofta har tron setts som något exklusivt, en mur som skiljer oss från världen, från andra människor, men vi kan tvärtom förstå att tron är det som förenar alla människor. Vi kan helt enkelt inte låta bli att tro, eftersom det finns en grundläggande tro hos alla, en tro på världen och varandra leder alltid till att tro att de är snarare än att de inte är och hjälper människor att anförtro sig åt världen snarare än att misstro den. Denna tro tjänar som en grund för gemensam tro på vilken den sanna kristna tron blir upprest och utifrån detta finns det ingen tro på Gud oberoende av en tro på världen. Vi måste komma ihåg att hedendomen alltid föregår och är en förutsättning för den kristna tron.

I den andan sändes När Augustinus av Canterbury (död 26 maj 604/605) iväg av påven Gregorius den store till England med ett mycket gott råd: "Omvänd hedningarna, men förstör ingenting för dem!" Att predika evangeliet ska inte förstås som en kamp mot mänsklig kultur och tradition. Tvärtom ser vi i kyrkans historia att den kristna trons kärna är så orubblig och har en så stark förvandlande kraft att den kan använda, omvandla och förvandla allt. Kyrkofäderna talade ofta om många element i den hedniska kulturen som ”förberedelser för evangeliet” och att kristendomen omvandlade världen genom att absorbera den.

Så ber Jesus till sin himmelske Fader: ”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen.” Så låt oss med frimodighet fortsätta förkunna evangeliet i vår kultur, för alla människors bästa, för det gemensamma goda. Vi kan vara helt trygga i detta, eftersom våra liv är helt i Guds hand, han är med oss alltid och på varje plats, och vår uppgift är att alltid och på varje plats vara med honom. Genom den helige Ande påminns vi oavbrutet om Guds kärlek, hans närvaro i världen, vi har ingenting att frukta. Jesus Kristus som lidit, dött och uppstått ber ständigt för oss inför Fadern. Han ber att våra liv ska uppfyllas av glädje, inte bara lite grann utan att vi ska få del av hans glädje helt och fullt. Han ber inte att Fadern ska ta oss ut ur världen, utan att Fadern ska bevara oss för det onda, som vi varje dag på Jesu befallning ber om i Herrens bön.