Övningar i sann självkännedom

Hes 18:21–28 och Matt 5:20–26

Låt oss, Herre, med kropp och själ bereda oss för påsken, så att vår yttre återhållsamhet bär frukt i allas inre helgelse.

Vi ber om sann självkännedom och andlig förnyelse.

Man kan öva sig både i synd och i rättfärdighet, som profeten Hesekiel skriver. Det är alltså viktigt att se vad det är som man övar. Om man har övat synd ett år behöver man öva det rätta under minst två år, skriver S:t Francisco av Osuna OFM (1492/1497–1540).

Riktningen är helt avgörande, för det kan skifta väldigt fort i en människas hjärta. Jesus visar riktningen genom att mana sina lärjungar till försoning med varandra, att reda ut saker innan det gått för långt. Innan du gör något annat: ”gå först och försona dig med din broder och syster”. ”Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg”.

Varje mänsklig handling är en träning: att äta frukost, gå genom ett rum på, hälsa på människor, allt påverkar mig. Varje situation, varje ord och varje handling kan ses som ett övningstillfälle, som en möjlighet då vi steg för steg kan lära oss att hantera vår vrede, vad som kommer ut ur vår mun. Fastetiden är en sådan tid av övning, för att vi ska återvinna vår frihet och glädje, förnyelsen i den helige Ande.

Den som vänder sig bort från vad orätt är ”och i stället övar rätt och rättfärdighet, han får behålla sin själ vid liv”. Här handlar omvändelsen om att bejaka livet, det levande, det som gör att det jag kommer i kontakt med inte dör, utan börjar leva.

Jesus talar om vreden, att inte tala illa om andra, att inte okväda andra, vilket förutsätter att vi iakttar oss själva, just i de vardagliga situationerna och att vi rannsaka oss utifrån vilka vi vill vara och vilka vi vill bli. Vi är Guds avbilder men det tar hela livet att öva sig och att formas till likhet med Gud, att mer och mer vilja sig själv, sitt liv, inför Guds blick. Då ska vi inte ta för stora steg, och inte för små steg, utan ett steg i taget, de steg som passar just i min situation. I grunden handlar det om att vara en dygdig person, som i vardagen kan vara till glädje för de människor jag har runt omkring mig, och samtidigt behandla alla rättvist. Dessutom behöver jag ta hand om mig själv, utifrån mina kroppsliga, intellektuella och andliga behov, även hur jag mår psykiskt och känslomässigt. Livet är en helhet av gåvor, rättigheter och ansvar, som Gud anförtror åt oss.

Fastetiden är så en tid av nåd, glädje och andlig förnyelse då synden trängs tillbaka, själen blir upplyft, en tid då vi får ny kraft, då vi helas inifrån och en skatt bereds åt oss i himlen.