Att urskilja vad som bör älskas och vad som bör hatas

Rom 13:8–10 och Luk 14:25–33

Herre, tänd din kärleks Ande i våra hjärtan, så att våra tankar blir värdiga och välbehagliga inför dig och vi förmår älska våra bröder utan förbehåll.

Vi ber om att nåden att både få älska och hata väl, att nå insikten i vad som bör älskas och vad som bör hatas.

Det fanns människor som efterföljde Jesus: ”Stora skaror gick tillsammans med Jesus”. De attraherades av honom, de följde honom som får följer sin herde, som ett folk följer sin kung, som lärjungar följer sin lärare, och Jesus vände sig till dem, han vände sitt ansikte till dem, och talade till dem med stor kärlek: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor” (Matt 11:28). Men Jesus säger också till dem: ”om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge”.

Hur ska vi få ihop dessa ord med budet om att vi skall hedra vår far och vår mor, det dubbla kärleksbudet, det som aposteln Paulus talar om i den första läsningen, kärlekens primat?

Flera kyrkofäder talar om att man faktiskt kan älska och hata på samma gång, och att man kan göra det på ett bra sätt och på ett dåligt sätt. Augustinus uttrycker det så här: ”Om du har älskat dåligt, då har du hatat. Om du har hatat väl, då har du älskat. Saliga de som har hatat det så att de inte må förstöra det genom att älska det.”

Man kan utifrån detta perspektiv älska sig själv, sina föräldrar och familj så mycket att man hatar synden och det onda. Och man kan hata sig själv, sina föräldrar och familj så mycket att man endast älskar det goda som Gud vill.

Det är en andlig princip att stå emot det onda genom att ta avstånd från alla relationer som binder oss till synden, oavsett om det gäller oss själva eller våra föräldrar, eller andra. Det är den efterföljelse som lägger av den gamla människan, som bär sitt kors och följer efter Kristus som hans lärjunge, där både hatet och kärleken finner sin rätta plats.

Det Jesus säger kan även tolkas som att de syftar på alla dessa anklagare som finns i vårt inre, inre internaliserade regler som styr vad vi ska vara rädda för, vad vi ska eftersträva och vilja. Detta måste vi hata eftersom alla dessa bindningar gör oss rädda och förslavade.

Vi ska älska oss själv, våra föräldrar och hela vår familj så mycket att vi hatar de destruktiva konstruktionerna av dem som finns i vårt inre. Jesus har befriat oss, fört oss ut i frihet, så vi ska inte låta någon lägga på oss slavoket igen. Vi övar oss därför i att klippa banden, att hata väl, att inte låta någon eller något förslava oss igen, så att vi i frihet kan älska alla utan undantag.