I den korsfäste ser vi vem Gud är

Herre, tänk på din nåd och barmhärtighet mot oss, och välsigna för evigt dina tjänare, för vilka din Son Jesus Kristus gjutit sitt blod och instiftat påskens mysterium. Han som lever och råder från evighet till evighet.

Jes 52:13–53:12, Heb 4:14–16; 5:7–9, Joh 18:1–19:42

Det är först i den korsfäste vi ser vem Gud är. Vi vill att Gud ska vara på ett visst sätt. Vi målar våra gudsbilder utifrån våra egna föreställningar och diktar en gud som vi vill att han ska vara. Istället går Gud in i det vi avskyr mest: lidandet, det fula, maktlösheten. I den korsfäste dör alla våra föreställningar och bilder av Gud och vi ser honom sådan han är. I Sonens upphöjelse på korset ser vi också människan, en människa som är fullt mottaglig för gudomlig beröring. Där finner vi vår sanna identitet.

Korset försonar allt: Gud och människa, ande och materia, det högsta och det lägsta, det stark och det svaga. Kristus kallar oss samman runt sitt kors, i en passionerad kärlek som lider och dör, där alla lidande och föraktade får plats och är inneslutna i den universella vänskapens bönegemenskap, där den bestående glädjen lever. Ge inte upp hoppet, förlora inte modet, låt inte missmod och förtvivlan få greppet om dig, ställ dig nära korset, för Kristi kors överbryggar misströstans klyfta.

Kristi korsdöd är den frälsande stund som förvandlat all vår historia till frälsningshistoria, ja, ditt och mitt liv, i tid och rum, handlar om frälsning. Det finns en sådan helande kraft i hans av kärlek blödande sår, att till och med döden och allt hopplöst och förtvivlat blir förvandlat och välsignat i honom.

Vid korset får vi hjälp att leva och dö så att vi inte sörjer döden som om vi inte hade något hopp. Vi kan så anförtro våra döda åt Gud och ser med förtröstan och lugn fram mot vår egen död i tron på Jesu seger. Vi bär på det hopp som gör att vi, vid varje grav, kan se fram mot uppståndelsens morgon.

Låt oss ställa oss själva, ja, hela vårt liv, nära korset. Tätt intill korset är vi trygga, där överbryggs allt vårt missmod och all vår förtvivlan.