Jer 20:10–13, Joh 10:31–42

Herre, lös ditt folk ur syndens band, förlåt oss våra överträdelser, och låt oss, trots vår svaghet, leva som benådade och fria människor.

Ondskan är så svår att förstå och hantera men samtidigt så uppenbar. Ondskan visar sig i hur människorna behandlade Jeremia, allt förtal, all elakhet och planerna på att döda honom. Och all denna ondska sammanfattas i korsets mysterium. Jesu död var ett försök av Satan och av syndiga människor att definitivt utrota allt gott i världen. I dagens evangelium tar människorna upp stenar, för att på nytt stena honom: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?”

Vi har alla del i denna ondska, den ondska som korset visar fram i all sin tydlighet, viljan att utrota det goda ur världen. Men så fort ondskan och synden hade fört Kristus till döden så kallade Gud honom tillbaka till livet. Sådan är Guds seger över människans synd. Därför är uppståndelsen vår frälsnings innersta kärna och Fadern har inte bara rest Kristus upp till livet: han gjorde honom också till Herre.

Det är den tidiga Kyrkans bekännelse: att vi har dödat Jesus, men Gud har uppväckt honom och insatt honom som Herre på sin högra sida, som världsalltets Herre.

Jesus nämner Faderns namn hela fem gånger i detta avsnitt. Ja, Sonen hänvisar hela tiden allt till Fadern: ”jag vill att ni ska fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern."

I en värld fylld med ondska lever Sonen sitt mänskliga liv, och därför också sin död, i sitt sonskap inför Fadern i trohet och kärleksfull tillgivenhet till Fadern, för att öppna denna relation, kärlek och vänskap för alla. Så besegras det onda genom denna kärlek som kan gå genom stängda dörrar, transcendera tid och rum, och liksom sticka hål på ondskan inifrån, hitta en tidigare okänd väg ut ur dödsriket. Därför är Påsken vår verkliga frälsning, det verkliga förverkligandet av hur Jesus besegrar världen (Joh 16:33). I och genom Kristi uppståndelse från de döda har Gud kallat ”den nya jorden” till existens.