Låt Guds barmhärtighet skina in ditt liv

Jon 1:1–16, 2:1,11, Luk 10:25–37

Gud, du kallade den helige Bruno att tjäna dig i ensamheten. Hör hans bön och gör oss lyhörda för din röst, så att vi tvärs igenom livets händelser är öppna för vad du vill säga oss.

Jona brottades med sin kallelse och hamnade till sist i buken på en stor fisk och var där i tre dagar och tre nätter, vilken senare Jesus anknyter till i sin undervisning om uppståndelsen. Gud kallade också den helige Bruno in i ensamheten, där i tystnaden öppnades hans öron för Guds röst. Han talar om nåden att höra Guds röst i ”den inre världens lugna hamn.” Det hör till det kristna livet att brottas med sin kallelse, med att urskilja Guds kallelse, Guds vilja med mitt liv. Då behövs ensamheten, tystnaden och stillheten men vi påminns i dag om betydelsen av Guds barmhärtighet, i liknelse om den barmhärtige samariern. Så, även om vi alla har en unik personlig kallelse så är vi alla är kallade att vara apostlar för Guds barmhärtighet.

Origenes (185–254) tolkar liknelsen om den barmhärtige samariern som att mannen är Adam som faller genom sin olydnad. Jerusalem betyder paradiset, himlen. Jeriko är världen, rövarna är djävlar eller falska lärare. Såren är olydnad och synder. Människan avkläds sina kläder, hon förlorar sin oförgänglighet, odödlighet och alla dygder. Hon lämnas halvdöd. Prästen är lagen, leviten representerar profeterna. Samariern är Kristus som antog mänskligt kött. Lastdjuret, åsnan, är Kristi kropp. Vinet är andlig undervisning och råd, oljan är människokärlekens, medkänslans eller uppmuntrans ord. Värdshuset är kyrkan. Värdshusvärden är apostlarna och deras efterträdare, biskopar och kyrkolärarna, eller änglarna. De två denarerna är Gamla och Nya testamentet, eller kärleken till Gud och nästan, eller kunskapen om Fadern och Sonen. Återkomsten från Samarien är Kristi andra ankomst.

Man kan också som S:t Francisco de Osuna (1492–1540) tolka liknelsen som en övning i att låta Guds barmhärtighet skina in i våra liv. Själen är den barmhärtige samariern som tar hand om kroppens sinnen som skadats. Eller snarare är kropp och själ vänner med varandra. Här gäller budet: ”Du skall älska din nästa som dig själv”. Ett ömsesidigt älskande då själen älskar kroppen och alla dess sinnen och kroppen älskar själen och alla dess förmågor.