Jer 31:31–34/Heb 10:11–18 och Mark 14:22–25

Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet.

Jesu Kristi översteprästerliga ämbete är grunden både för det allmänna prästadömet som gäller alla döpta och för Kyrkans vigda präster. Vi är alla kallade att bli alltmer kristuslika, barmhärtiga och trogna redskap för Jesus Kristus, den himmelske överspteprästen som alltid lever och ber för oss. Ja, Jesus är bön, han är förebedjaren, han är den som alltid ber, all bön utgår från honom, han vädjar ständigt för oss inför Fadern (Heb 7:25), och manar gott för oss. I sin stora kärlek sänder han Hjälparen den helige Ande till oss. Och vi är delaktiga i vår evige Översteprästs förbön: genom inkarnationen förde han med sig den lovsång som i de himmelska boningarna ljuder i all evighet till jorden... Han fortsätter denna prästerliga uppgift genom sin kyrka, som oavlåtligen lovar Herren och bär fram förbön för hela världens frälsning. Som överstepräst firar han liturgi med sin kropp, kyrkan. I liturgin är vi förenade med den evige Översteprästens lovsång och förbön och liturgin gör att vi kan känna igen honom och möta honom under dagens olika händelser.

Kristi enda offer blir ständigt närvarande i kyrkans Eukaristiska offer. På samma sätt blir Kristi enda och enastående prästadöme ständigt närvarande i det tjänande prästämbetet, i alla präster. Kristus är huvudet för sin kropp, herde för sin hjord, överstepräst vid frälsningsoffret. Därför säger Kyrkan att prästen i kraft av vigningens sakrament handlar in persona Christi Capitis. Prästen handlar, i Eukaristin, inte som Kristi kropp utan i första hand som Kristus huvudet. Eukaristin leds av Kristus själv, det Nya förbundets överstepräst och prästen handlar i Kristi, huvudets, person. I sin kärleks plan bestämde Fadern att Kristi enda prästämbete skulle leva vidare i sin kyrka genom alla tider. Prästämbetet är också nyckeln till enheten. Br Wilfrid skrev 2007 i Bergets vänbrev om enheten, att enheten är otänkbar utan prästämbetet: ”Utan prästämbete ingen Eukaristi, och utan Eukaristi ingen enhet” (1 Kor 10:17). Prästämbetet är nyckeln till enheten, liksom det endast kan vara ETT offer så kan det endast vara ETT prästämbete.