Bojor och lidanden väntar

Apg 20:17–27 och Joh 17:1–11a

Allsmäktige, evige Gud, du som har gjort martyrernas blod till kyrkans utsäde, låt hennes åkermark, som vattnats av den helige Charles Lwanga och hans följeslagare, bära en ständigt rikare skörd av människor som bekänner dig.

Vi firar i dag S:t Charles Lwanga och hans följeslagare, de ugandiska martyrerna. Lwanga brändes till döds den 3 juni 1886 under det att han upprepade orden: "Kotanda!” (O, min Gud). Den helige Charles Lwanga är skyddshelgon för de unga i Afrika. Därför ber vi i dag för alla unga och särskilt för de unga i hela Afrika, för alla som lider förföljelse.

Paulus kom fram till en avgörande insikt: "Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig." Herren hade ju sagt till Ananias angående Paulus: ”Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull” (Apg 9:15–16).

Paulus lärde sig följa den helige Andes alla maningar, han hade erfarit hur den helige Ande ibland öppnat dörrar för honom, andra gånger hade den helige Ande stängt dörrar. Den helige Ande kommer inte bara med lätta besked, ibland väntar svårigheter och motstånd; "bojor och lidanden.” Det är som S:t Josemaria Escriva skriver: ”Ingen kristens väg, ingen människas väg, är någonsin enkel. Visst kan det periodvis verka som om allt går efter våra planer, men vanligtvis varar de perioderna inte länge. Att leva är att möta svårigheter och att i sitt hjärta känna såväl glädje som bekymmer; och i den smedjan kan människan vinna själsstyrka, tålamod, storsinthet och fridfullhet […] Den som är stark lider ibland, men håller ut; han kanske gråter, men håller tillbaka tårarna. När motståndet tilltar böjer han sig inte” (Guds vänner, 77).

Ingen av oss är ensam, varken aposteln Paulus, S:t Charles Lwanga och hans följeslagare, eller du och jag, vi är en del av Kristi kropp, förenade med huvudet, Jesus Kristus, som ber för oss inför Fadern. ”Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina”. Han är den evige och sanne Översteprästen som ger sitt liv för sina vänner. Han gör det av kärlek, för att med sitt dyrbara blod skriver han det nya förbundet i våra hjärtan. Han vädjar ständigt för oss inför Fadern. Hans bön är en sköld mot alla anklagare, och han sänder Hjälparen, den helige Ande, som vår försvarare.