”Kärlek förvandlar eftersom kärlek förenar”

Gud, din gåva är det att kyrkans många lemmar strävar efter samma mål. Låt oss älska dina bud och löften, så att vi mitt i detta skiftesrika liv har hjärtat där den sanna glädjen finns.

Apg 14:5–18 och Joh 14:21–26

När världen återskapas i Kristus, i hans påskmysterium som kontinuerligt fortsätter i Kyrkans liv, då är det i överensstämmelse med hur Gud redan är närvarande alltid och överallt i sin skapade värld. Detta är kärlekens verk, ett utflöde av Guds godhet och det är uppenbart både i Eukaristin, som är ett kärlekens sakrament, och i dagens evangelium, att allt handlar om kärleken och kärlekens källa i Guds eget inre liv. Kärleken mellan Fadern, Sonen och den helige Ande, flödar över och in i skapelsen, och till oss. Ett annat sätt att uttrycka relationen mellan skapelsen och nyskapelsen är att Gud är nära oss redan i allt han skapat men att han vill komma oss ännu närmare genom att Sonen öppnar vägen för människan in i Guds eget inre liv. Så kan vi erfara och leva i insikten att vi är Faderns älskade barn, den helige Andes tempel och lärjungar som Jesus älskar.

”Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.” ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom”. Allt handlar om kärleken och kärlekens källa i Guds eget inre liv. Kärleken mellan Fadern, Sonen och den helige Ande, som flödar över, in i skapelsen, och till oss.

Gud är ett dynamiskt utbyte av kärlek, eftersom Gud är det självutbredande goda, och den högsta formen av godhet är kärlek. Denna kärlek ger sig själv till den andre i fattigdom eftersom Fadern inte behåller något för sig själv utan ger allt det han är till Sonen. Fadern är vänd till Sonen och Sonen, som Faderns fullkomliga avbild, är helt vänd till Fadern, i Guds totala och ömsesidiga ödmjukhet och fattigdom.

Detta dynamiska utbyte av kärlek mellan Fadern och Sonen, grundat i fattigdom och ödmjukhet, förenas i den helige Ande. Hugo av S:t Victor säger i Paris på 1100-talet: ”Kärlek förvandlar eftersom kärlek förenar.” Jesus kommer till oss med kärlekens löfte om en väg som leder till förening med Gud: att Fadern, Sonen och den helige Ande skall komma till den som älskar Sonen och förbli hos honom, och Fadern skall älska honom: ”då skall vi komma till honom och stanna hos honom.” Kärleken till Sonen ger oss tillträde till detta Guds inneboende liv. Vi ska bli älskade av Fadern: ”ja, min Fader skall älska honom.”

Så låt oss i dag ta emot kärlekens gåva och rikta denna kärlek tillbaka till Jesus, och så vinna Faderns hjärta, som ständigt och oupphörligt låter sina goda gåvor strömma fram ur kärlekens eviga källa i vårt väsens allra innersta djup, genom den helige Ande.