Diskutera inte, utan lev, lyssna, längta, be, tro, hoppas och älska

Allsmäktige och barmhärtige Gud, du som med din Ande ledde den heliga Maria Elisabeth i den heliga Birgittas efterföljd till den katolska sanningens fullhet, låt oss, hjälpta av hennes föredöme och bön, med brinnande kärlek älska den korsfäste Kristus och verka för din kyrkas enhet.

2 Tim 2:8–15 och Mark 12:28b–34

Vi firar i dag S:ta Maria Elisabeth Hesselbladh, uppvuxen i Falun. Vi ber för Dalarna, alla birgittasystrar, för återkatoliceringen av Sverige och Europa, att vi ska bli en gudsälskande kultur.

Det är ett klart och tydligt budskap vi hör i dagens heliga läsningar. Du ska inte diskutera Gud utan älska honom! Du ska inte tänka på och fantisera om Gud utan leva i honom och han i dig. Gud vill inte vara ett objekt "uppe i huvudet" utan vill ha sin plats i ditt hjärta och ta plats i hela dig, i ditt livs centrum. Diskutera inte, säger Paulus: ”Det för inget gott med sig utan blir förödande." Viktig rannsakan för var och av oss i hur vi använder sociala medier i dag. Vi är inte kallade att diskutera utan att leva, att lyssna, att längta, att be, att tro, hoppas och älska. Jesus säger: "Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft." Det är viktigast, det vi i första hand ska lägga vår energi och våra krafter på att göra.

S:t Franciskus mediterar över bönen Fader vår: "Ske din vilja, såsom i himlen så ock på jorden": så att vi älskar dig av hela hjärtat, ständigt tänker på dig, av hela vårt hjärta längtar efter dig, av hela vårt sinne inriktar all vår strävan på dig, söker din ära i allt och av alla våra krafter uppbjuder all vår styrka och alla själens och kroppens sinnen till att lyda din kärlek och inte till något annat och så att vi älskar våra medmänniskor liksom oss själva och efter förmåga drar alla till din kärlek."

Vi övar oss varje dag i att ta emot Guds kärlek, för att älska oss själva, Gud och våra medmänniskor. Det är inte en känsla utan en djup medveten insikt om kärlekens verklighet och närvaro. En kärlek som når sin fulländning när Faderns och Sonens kärlek inte längre möter något motstånd i oss: då kan den fullkomliga kärleken och glädjen strömma genom våra hjärtan i en kärlek som öppnar sig mot oändliga rymder, i ett allas möte med alla utan någon begränsning: så kan Anden förena alla människor i de tre gudomspersonernas enhet och fullkomliga glädje.