Den uppståndnes krafter: tro, hopp och kärlek

Allsmäktige, evige Gud, du som i Kristi påsk har slutit det nya förbundet med människan låt oss med själ och hjärta leva i dopets tro och lydnad.

Apg 4:1–12 och Joh 21:1–14

I uppståndelsens ljus ber vi om den helige Andes krafter i våra liv: tro, hopp och kärlek.

Den helige Johannes Chrysostomos (347–407) skriver att Jesus endast mötte sina lärjungar ett fåtal gånger under de 40 dagarna mellan uppståndelsen och himmelsfärden, för att de skulle söka honom ivrigare, vörda honom med mer kärlek och mer hängivet. Ett annat skäl, enligt S:t Bonaventura (1221–1274), var att de skulle förberedas för att ta emot den helige Ande genom att frigöra sig från den kroppsliga kärleken till Jesus och dras mer och mer till den andliga kärleken: ”det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er” (Joh 16:7). Ja, allt handlar om den helige Ande, Guds Gåva som ger oss tro, hopp och kärlek för oss själva och hela vår sargade värld. Till människan som förlorat Anden ger Jesus Anden och Andens liv tillbaka. Vi glömmer lätt bort att det just är den helige Ande vi behöver allra mest, att hela denna påsktid är en tid av beredskap för mottagandet av Anden.

När lärjungarna först inte får någon fisk och sedan får ett överflöd av fisk, visar hur beroende vi är av den som ger oss Anden åter. Det är Jesus som måste leda oss. Lärjungarna förstår att allt är möjligt, när han får leda fisket, här finner de det hoppet som sedan leder dem varje dag, fram mot deras och hela tillvarons mål.

Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” Ja, det är kärleken som ser honom på långt håll. Kärleken lägger först av alla märke till de finkänsliga vardagliga gesterna från Jesu sida. Med den fasta kärlek som den unge aposteln känner för Jesus, utbrister han: ”Det är Herren!”

När så Simon Petrus, genom kärlekens lärjunge, hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. Petrus är tron som kastar sig i sjön, fylld av en häpnadsväckande djärvhet.

Här ser vi hur långt vi kan komma med Johannes kärlek och Petrus tro och det hopp som Jesus ger sina lärjungar, genom den helige Ande. Låt oss därför öppna oss för den helige Ande, för att ta emot all tro, hopp och kärlek som vår uppståndne Herre, Jesus Kristus, ger oss. Det är detta han först av allt vill att vi ber om, och dessa krafter han helst vill ge oss.