Befrielse och frälsning, individuellt och gemensamt

1 Thess 4:13–18, Ps 96, Luk 4:16–30

Gud, du har uppenbarat att de som håller fred skall kallas dina söner. Låt oss utan att tröttna sträva efter den rättvisa som ensam tryggar en varaktig och sann fred mellan folken.

Vi ber om befrielse och frälsning, för oss själva som enskilda personer, för kyrkan, för hela mänskligheten och hela världen.

”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet” (Luk 4:18-19). Dessa ord som Jesus citerar från profeten Jesaja, har den rörelse som kallas ”befrielseteologi” läst i ljuset av att tron har en kraft att befria människor.

Det finns ett samband mellan frälsning och befrielse som visar att vi behöver hålla ihop ett enskilt, individuellt perspektiv och trons gemenskapsperspektiv. Jesus Kristus är både min personlige Frälsare och hela världens Frälsare. Han vill göra något med mig. Han vill få mig att växa och bli honom lik. Men Jesus vill också bli hela världens Frälsare. Han vill befria människor från förtryck under syndens och dödens kulturer. Han vill upprätta folk, raser och kulturer som är undertryckta.

Samtidigt får vi inte glömma personens och individens behov av frälsning och omdaning. I Bibeln ser vi att allting måste frälsas, både jag som enskild person och hela världen. Gud blir människa, en del av sin skapelse, eftersom allt som finns till behöver förvandlas, förnyas, gudomliggöras. Därför talar vi om en ny skapelse. Både jag som människa och hela skapelsen behöver förnyas och förvandlas. Detta är en av befrielseteologins viktigaste insikter, att inse sambandet mellan befrielse och frälsning. Redan i inledningen till Teología de la Liberación beskriver Gustavo Gutiérrez teologins uppgift som ”en kritisk reflektion över en kristen praxis i ljuset av Guds ord”. Denna kritiska reflektion grundar han på befrielseteologins grundläggande insikter, den teologiska metoden (se – bedöma – handla) och att utgångspunkten måste vara den fattige och dennes situation.

Det är en tro som kritiskt granskar sin samtid och kyrkans praxis. Det finns sålunda ett samband mellan befrielse och frälsning, enskilt och gemensamt, som behöver hållas ihop, i varje tid och i varje kultur.