En glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

Kol 3:1–11, Ps 145, Luk 6:20–26

Vi ber om Guds hjälp så att vi kan bevara den glädje som han hela tiden ger oss.

Vi människor längtar alltid efter glädje men samtidigt är det väldigt svårt att fånga glädjen. Vi känner en förväntan på att vi ska vara lyckliga men sedan är det inte så lätt att veta att man verkligen är det. Jesus understryker att glädjen är något mer beständigt än vad vi känner i stunden och att glädjen går så djupt att den liksom omfamnar människans elände.

”Saliga ni som är fattiga, saliga ni som hungrar, saliga ni som gråter, saliga ni som blir hatade för Människosonens skull. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen.”

Att vilja vara lycklig är människans djupaste behov, den längtan efter lycka som Jesus kallar salighet. Som Guds avbild bär människan på denna längtan. Det är därför hon är människa, för att leva så att hon når den högsta lyckan. Människan har en medfödd längtan efter lycka men en sådan önskan skulle vara absurd om dess tillfredsställelse inte var möjlig. Gud har därför lagt ned en glädje i allt: i varseblivningen, det vi erfar med våra sinnen och i de praktiska kunskaperna, men också i vår förmåga att förstå samband och reflektera, allt detta är en föraning om den himmelska glädjen. Redan nu är all glädje relaterad till den proportion och skönhet som rör oss från sinnenas glädje till den sanna och slutgiltiga glädje som Gud har satt upp som vårt och hela skapelsens slutmål.

Vårt mål är att njuta av Gud och Jesus visar i saligprisningarna att vägen dit går genom ödmjukhet, fattigdom, lidande och fredsstiftande. Det är en glädje som bevaras även när vi blir avvisade och hånade.

Det är viktigt att träna sig i att behålla glädjen, att inte vara för hård mot sig själv utan ständigt låta sig uppfyllas av den helige Andes glädje. Att vara noga med att undvika allt som oroar och stör oss och alltid söka bevara friden och glädjen i sitt hjärta. Medan vi bär denna glädje i vårt inre så behöver vi skydda den från all vrede och allt ont. Det finns också en glädjekälla i bönen, vårt böneliv är en daglig glädje, en källa till rik och outtömlig glädje i Gud.