”Ingen kan ha Gud som Fader som inte har kyrkan som moder”

Jes 9:1–4, 1 Kor 1:10–13, 17, Matt 4:12–23

Allsmäktige, evige Gud, styr våra handlingar enligt din vilja, så att vi i din älskade Sons namn blir rika på goda gärningar.

Böneveckan för kristen enhet avslutas i dag och vi firar tredje söndagen under året.

Aposteln Paulus tar upp motsättningarna mellan olika grupper i kyrkan och frågar: "Har Kristus blivit delad?" Det finns ofta en rivalitet i det mänskliga livet, kanske börjar det redan när vi är små, i syskonskaran, konkurrens bland kamraterna i skolan, på arbetsplatsen, i det sociala livet. Detta eviga tävlande fortsätter även i Kyrkan, i kommunitetslivet, det verkar aldrig ta slut. Ja, även Jesu lärjungar tävlade om vem som var störst.

Mitt i denna rundgång av rivalitet säger Jesus: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Det är en övergång till något nytt, ett nytt perspektiv, förhållningssätt, en ny attityd till livet som vi behöver öva oss i. Jesus säger; ”kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, som början på ett nytt sätt att leva tillsammans, där den andres fulla potentialitet är i centrum.

Kyrkans enhet är byggd på apostlarnas grund. Gud kallar därför två brödrapar att bli hans apostlar, en ny gemenskap växer fram, där bröder älskar varandra. ”Jag tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka”. Men gör vi det? Kan vi tro på en helig kyrka trots alla fel vi ser i kyrkan? Ja, om vi låter Guds perspektiv få gälla, och inte våra egna trånga perspektiv.

Kyrkan är helig och en och det är genom kyrkan vi tar emot tron, det nya livet i Kristus. ”Ingen kan ha Gud som Fader som inte har kyrkan som moder”, säger S:t Cyprianus. Kyrkan är alla troendes moder, en moder som är nödvändig för att ta emot Guds ord. Det är Kyrkan som lär oss tron, en tro som både föregår, föder, bär och när vår personliga tro. För att ta emot Guds ord behöver vi därför kyrkans moderliga hjälp och undervisning, samtidigt som vi på ett helt personligt sätt överlåter oss till Jesus. Vi behöver både kyrkan och vår egen djupt personliga överlåtelse och öppenhet, för att ta emot Guds ord på ett sätt som kan förvandla våra liv.

Det handlar att rivaliteten redan är upphävd, att allt redan är försonat i Kristus, och om att vi tror på människans förvandling. Gud vill få hela vår person att blomma ut, att vi ska bli fullt ut de vi är, utan att vi jämför oss med andra. Framför bejakar vi den andre, vill att den andras fulla potential ska blomma ut. Lika mycket som vi vill vårt eget liv, vill vi den andres liv.

Så får vi öva oss i att gå från rivalitet, och att hela tiden jämföra oss med varandra, till att ta emot den kärlek som förvandlar oss, så att vår strävan blir att bejaka den andres fulla potential, se den andres fulla värde och att hjälpa våra medmänniskor att försonas med sig själva och att fullt ut bejaka sitt värde.