Pengar kan vara en väg till himlen

Rom 15:14–21, Ps 98, Luk 16:1–8

Gud, du har skapat oss till din avbild och låtit din Son lida döden för oss. Håll oss vakande i bön, så att vi lämnar denna värld rena från syndens fläck och med jubel finner vila i din barmhärtighets famn.

Vi ber i denna heliga Mässa om att få dö en salig död.

Vi är inte på väg mot döden utan mot livet, vi dör inte, vi träder in i livet, vi går mot vår uppståndelse och vårt förhärligande. Det förgängliga är infogat i det oförgängliga. Därför finns det ingen motsättning mellan engagemanget för att bygga upp den världsliga staden och övertygelsen om att vårt mål är den himmelska staden, mellan att tjäna Gud och att tjäna människorna. Det är ett helt liv där vi blir heliggjorda mitt i de vardagliga händelserna, i vårt arbete, i vår ekonomi, i våra relationer och i samhället. Faran ligger i slentrian: att inte tro att Gud redan är här, i vart och ett av dessa små ögonblick, för att de är alltför enkla och vardagliga.

Jesus påminner oss om att vår tro också handlar om hur vi använder mammon, pengarna, tillgångarna, till det högsta goda, det som har evigt värde. Så ser vi hur en förvaltare kan vara helig i sitt sätt att skriva ner sina medmänniskors skulder. Pengar och tillgångar är så en väg till den himmelska staden. Därför behöver varje dag våra ögon måste öppnas, så att vi inte bara ser med jordiska ögon på vårt jordiska liv, utan Guds ögon, som han lånar ut år oss, genom sin Ande, den Ande som bor i oss.

Paulus har detta synsätt då han sammanfattar sitt väldiga brev till romarna och kallar sig själv ”Kristi Jesu tempelpräst”. Han är inte bara förkunnare, han är präst i det nya förbundets tem­pel. Det nya förbundets prästämbete fullbordar vad prästerna gjorde i det gamla förbundet. Uppgiften för det nya förbundets präster är att göra hedningarna till ”ett offer som är helgat genom den helige Ande och som Gud därför tar emot”. Paulus var själv tjänare i detta offer, det vi kallar det särskilda eller hier­arkiska präst­ämbetet. Men alla troende blir genom dopet också präster i det allmänna prästadömet. Alla troende är på ett sätt ”Kristi Jesu tempelpräster”, kallade att bära fram sig själ­va som offer och ställa hela livet till Guds förfogande.

I Eukaristin förenas vårt offer med, helgas av och förvandlas genom Kristi offer på altaret. De troende blir ”ett offer som är helgat genom den heli­ge Ande och som Gud därför tar emot”.  Låt oss därför fira varje Eukaristi så att hela livet blir ett tacksägelsens offer. Det som sker här, i den heliga Eukaristin, är nyckeln till hela det mänskliga livet. Liksom brödet förvandlas på altaret ska också våra dödliga liv förvandlas och blir delaktiga av gudomligt liv. Hela livet är därför en förvandling och döden porten in till det helt förvandlade livet, vårt hemland, himlen.