”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”
”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”
2 Kor 5:14b–21 och Matt 5:33–37
Herre, vår Gud, ge oss läkedom till kropp och själ, och låt oss på den saliga jungfrun Marias förbön få tröst i jordisk nöd och hopp om himmelsk glädje.
Vi ber om jungfru Marias förbön för oss själva, kyrkan och hela världen.
”Vad ni säger skall vara ja eller nej.” Det handlar om en urskiljning där vi ibland behöver säga nej men det måste utgå från vårt ja. Det finns en människa som sagt ja med hela sitt liv: nämligen jungfru Maria. När vi som Maria säger ja låter vi ljus och försoning komma in i våra liv. Försoningen är ett direkt nyskapande av människan i relation till Gud och hela skapelsen. I Kristus är vi en ny skapelse och denna nya skapelse ser vi i Maria. Hon är den helt och hållet rena, den alltigenom återlösta och nyskapade människan.
Jungfru Maria hjälper oss att vara Jesu lärjungar. Per Mases skrev som avslutning på Bergets vision att det är Maria som visar vägen, som vår moder. Marias lärjungaskap är fullkomligt, hon inte bara föredöme utan också moder. Hon förmedlar sin Sons liv till alla lärjungar på den nya skapelsens väg.
Gud har försonat allt med sig själv och vi har som döpta tagit emot det nya livet i Kristus, och vi behöver ständigt, som jungfru Maria, säga vårt ja till detta nya liv. Dagens övning är att som Maria säga JA till försoningens mysterium, så att försoningen får fäste i oss själva, så att vi kan försonas med Kyrkan, med vårt eget liv, vår historia, vår familj, vår släkt, vårt land och folk.
Allt har sitt ursprung och mål i Fadern, som genom Sonen har försonat oss med sig. Aposteln Paulus uppmanar oss därför: ”låt försona er med Gud”. Jungfru Maria hjälper oss att säga JA till försoningen, som ett direkt nyskapande av människan: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” I Maria kan vi se vår egen nyskapelse och så ställa hela vårt liv till Herrens förfogande. I henne ser vi att människan inte ”mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för henne”. ”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”.