Guds följsamma redskap

Barmhärtige Gud, låt den nåd du ger oss under denna påsktid bära frukt alla dagar av vårt liv.

Apg 16:11–15, Ps 149, Joh 15:26–16:4a

Vi ber hjälp att överlåta allt åt Gud, så att vi accepterar hans vilja, gör hans vilja och blir Guds följsamma redskap.

Lydia från Thyatira visar en lärjunges attityd, hon var vid ett böneställe, hon lyssnade och ”När hon nu lyssnade, öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som” hon hörde. Vi ber om en sådan lyssnande attityd i dag, att vi lyssnar efter vad Gud vill säga, lyssnar på våra kroppar, lyssnar till skapelsen, lyssnar till varandra och lyssnar till Kyrkan.

Broder Wilfrid Stinissen OCD (1927–2013) kunde förmedla en sådan livshållning. Han blev hänförd och märkt för livet när de unga bröderna fick undervisning om mystikens centrala plats i Karmel. Han började studera österländsk mystik. Broder Wilfrid lärde sig en orädd och öppen attityd inför allt som är sant och rätt, varifrån det än kommer, enligt kyrkofädernas lärosats att allt som är sant är av den helige Ande, vem som än yttrar det. Hemligheten är att man inte skall bjuda motstånd mot Andens ledning.

Jesus undervisar i dag också om Hjälparen den helige Ande, som utgår från Fadern och vittnar om Sonen, för att också vi ska bli Sonens vittnen. Vi är helt beroende av den helige Andes hjälp, sanningens Ande som Jesus sänder till oss: ”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig”. Vi öppnar oss därför för att ta emot denna gudomliga hjälp varje dag så att vi växer i förtröstan och tillit till att allt är i Guds hand, både Berget och våra egna personliga liv.

Förlitan på Gud besparar den överlåtna människan många frustrationer. Hon slutar skriva önskelistor. Överlåtelsen har tre etapper. Den första är accepterandet av Guds vilja i livets alla omständigheter. Den andra är att aktivt göra Guds vilja. Den tredje etappen är att man blivit så överlämnad att man blir Guds följsamma redskap. Gud utför sin vilja i den överlåtna människan. Att låta Gud göra allt är en form av vila, det sker genom att släppa greppet om allt eget, att låta sig ledas, att vila i Gud. Då har man allt det som behövs, varken mer eller mindre, vad som än händer.