En humanisering av Europa

Jon 1:1–16, 2:1,11, Luk 10:25–37

Herre, vår Gud, då den heliga Birgitta betraktade din Sons lidande uppenbarade du för henne himmelska hemligheter. Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras.

Vi firar den heliga Birgittas, Sveriges och Europas skyddspatron. Och vi ber med i hennes bön: ”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den”.

Birgitta Birgersdotter (1303–1373) var klostergrundare, politiker, författare, mamma till 8 barn, profet och helgon, en medeltida gigant för mänsklighet. Birgitta hade betydelse för humaniseringen av Europa, med fokus på Maria och hennes lidande son. Åttabarnsmoderns vision av Maria som föder sin son i julnatten är en förlossningsskildring, som radikalt förändrat framställningen av Kristi födelse i den europeiska konsten. Hon beskriver levande, vackert och visionärt hur Maria föder Jesus. Guds unika människoblivande blir för Birgitta en urbild för varje förlossning, kroppsligt påträngande med navelsträng och moderkaka. Maria blir bärare av en kristen etik med ”öm moderlig medlidsamhet”, Maria är modern som ska imiteras och efterföljas.

Jesus säger att Fadern har dolt visheten för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ur vishetens aspekt var den heliga Birgitta ett barn, Faderns barn. Hon var bara tio år när hon fick sin första uppenbarelse. Birgitta har också en alldeles särskild och personlig relation till sina barn.

Den andliga visheten innebar för henne att överlämna all vilja och all förmåga åt Gud och att vara glad, även om man för Guds skull har motgångar. Endast Visheten förstår vad Gud önskar av oss. Jungfru Maria talade till Birgitta och sa: ”sök alltså visheten hos den vise, det vill säga hos min son. Han är nämligen den vishet från vilken all vishet kommer. Han är den cirkel som aldrig har något slut”. Det är ”Guds hemlighetsfulla vishet”, som aposteln Paulus skriver om. Guds vishet är mysteriet som blivit kött och blod i Kristus. Guds inre vishet har blivit kött, inkarnerad, ja, korsfäst för och med oss. Det är denna lidande, korsfästa vishet som är hjärtpunkten i Birgittas mystik och vardag. ”Sonens vishet kan man lika litet fatta som man kan tömma havet på vatten. För sin vishets skull betraktades han som den ovisaste”.

Vi ber därför med den heliga Birgitta om vishetens gåva:

O Herre, kom snart och lys upp natten.Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig.Säg min själ att inget händer, utan att du tillåter det,och att inget som du tillåter är tröstlöst.

O Jesus, Guds Son,du som stod tyst inför dem som dömde dig,håll tillbaka min tunga, till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala.Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare.Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen.Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren.

Giv, o Herre, mitt hjärta ro.