Mik 5:2–5a, Ps 89, Heb 10:5–10, Luk 1:39–45

Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan, så att vi, som genom ängelns budskap har fått veta att din Son har blivit människa, genom hans lidande och kors når fram till uppståndelsens härlighet.

Vi firar fjärde söndagen i Advent. Låt oss nu tillsammans med jungfru Maria, ta emot Ordet som blev kött för vår skull och bära honom omsorgsfullt och helhjärtat i våra liv.

Vi står nära jungfru Maria i hela vårt kristna liv, i synnerhet i Mässan. Det ”ja” med vilket hon på ängelns ord, ”må det ske med mig som du har sagt” motsvaras av vårt ”Amen” när vi tar emot Kristi kropp i Mässan.

Det finns något alldeles unikt som endast gäller jungfru Maria. Hon är utvald till att ta emot, bära och föda Gud själv. I Lukasevangeliet markeras det genom att hon beskrivs som det nya förbundets ark. Vi läser i 2 Mos 40:34–35 att den helige Ande överskuggade och uppfyllde Arken, den blev boningen för Guds närvaro. I Luk 1:35 står det på motsvarande sätt att den Helige Ande överskuggade och uppfyllde Maria och Marias sköte blev boningen för Guds närvaro. I 2 Sam 6:1–11 läser vi om hur arken reste till Juda bergsbygd för att vila i Obed-Edoms hus. I dagens evangelium reser Maria till Juda bergsbygd, hem till Elisabeth (Luk 1:39). Klädd i en prästerligt efod, närmade sig kung David arken och dansade och hoppade av glädje framför arken (2 Sam 6:14). Så ser vi också i dagens evangelium att Johannes Döparen hoppade av glädje i Elisabets moderliv när Maria närmade sig (Luk 1:43). David ropade av glädje i Guds och den heliga arkens närvaro (2 Sam 6:15), och så utropade Elisabeth sin glädje med hög röst i Guds närvaro inom Maria (Luk 1:42). Vid besöket hos Elisabet bär Maria det inkarnerade Ordet i sitt sköte och blir så ett ”tabernakel”, i vilket Guds Son, som ännu är osynlig för människors ögon, erbjuder sig åt Elisabets tillbedjan och låter sitt ljus liksom stråla fram ur Marias ögon och genom hennes stämma. Maria är den nya Eva, den nya förbundsarken, platsen för Guds närvaro i världen.

Här i kapellets tabernakel finns Jesus närvarande i altarets allra heligaste sakrament. Så kan vi själva vara tabernakel som bär Jesus i vårt inre efter kommunionen och så kan vi se och hälsa Jesus i varandra, vara platser för Jesu närvaro i denna värld, som jungfru Maria, bära Jesus i vårt inre. Gud kommer till oss i skapelsen, i inkarnationen, när han en dag kommer åter som Herre och Domare och sedan varje gång vi firar Mässa och dessutom möter han oss i allt som sker varje ny dag. Därför kallar vi förberedelsetiden inför firandet av Kristi födelse för Advent, för det är Herren som anländer, han kommer, han nalkas människan och hennes längtan på ett mångfaldigt sätt. Låt oss därför gå honom till mötes med brinnande kärlek, vördnad och tillbedjan, och som Maria ta emot honom och bära honom i våra liv och vara mänskliga tabernakel för varandra.