Guds totalt omfattande omsorg om oss

1 Mos 49:29–33; 50:15–26a, Matt 10:24–33

Herre, vår Gud, ge oss läkedom till kropp och själ, och låt oss på den saliga jungfrun Marias förbön få tröst i jordisk nöd och hopp om himmelsk glädje.

Vi ber om den saliga jungfru Marias förbön för Lappland, för det samiska folket, för Katolska kyrkan i Norrbotten och Västerbotten.

När den helige Bernard av Clairvaux en gång predikade om jungfru Maria sa han: ”Så ofta som jag önskar stå högre än män och kvinnor, så ofta tävlar jag om att vara över min Gud. Och då tar jag inte hänsyn till det som hör till Gud”. Den saliga jungfrun Maria upphöjde aldrig sig själv över andra. Hon hade istället fått erfara hur Herren hade vänt sin blick till henne, till sin ringa tjänarinna, att Gud är den som upphöjer de ringa och störtar härskare från deras troner.

Detta undervisar Jesus om i dag: ”Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren inte förmer än sin herre”. Den som ställer sig över andra ignorerar Jesu undervisning och har i själva verket redan avfallit från sin Gud.

Men till den ringe säger Jesus: ”Var inte rädd”. ”Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt”. På domens dag kommer allt att avslöjas, det är verkligen något att se fram emot. Nu kan vi förstå oss själva och andra på ett mycket begränsat sätt, men den dagen kommer allt att bli tydligt.

Vi kommer att förstå allt, om oss själva och om alla andra, ont som gott. Det är sannerligen en befrielse, då all oförståelse vänds till att vi äntligen förstår det som var så svårt att förstå under det jordiska livet. Därför säger kyrkoläraren S:t Bonaventura att domens dag, då allt avslöjas, är vila. Då är det slut på all oro, allt rörelse avstannar i en fullkomlig vila och frid. Detta hopp är en gudomlig kraft som hjälper oss att stå emot alla oro och all rädsla som hotar att förlama oss. Hoppet räddar oss från människofruktan, och även om vi får lida en liten tid, vet vi att vi för evigt ska få dela Guds glädje. Den ende vi ska frukta är Gud, en fruktan som fördriver all annan fruktan.

Josef förstod till sist detta och därför kan han försonas med sina bröder: ”Var inte rädda. Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott”.

Allt vilar i Guds hand, i hans försyn, sparvarna, abborarna och renarna, och människan i ännu mycket högre grad. Vi kan tryggt vila i förvissningen om att vår himmelske Fader har vänt sin blick till oss, till sina ringa tjänare och tjänarinnor. Var därför inte rädd, varken för människor, för världen, för lidanden: du är föremål för Guds ofattbart generösa och kärleksfulla omsorg. Denna omsorg uttrycks med orden om att Gud till och med har koll på våra hårstrån, så total och omfattande är hans beskydd, så mycket bryr han sig om dig. Kasta alla dina bekymmer på Herren, ty han har omsorg om dig (1 Petr 5:7). Även om ingen människa bryr sig om dig så bryr sig Gud om dig, mer än du någonsin kan ana, nu och för evigt.