Nu är den rätta stunden
Vish 2:1a, 12–22 och Joh 7:1–2, 10, 25–30
Helige starke Gud, du ger oss svaga människor den hjälp vi bäst behöver. Låt oss med glädje ta emot din gåva genom ett liv i helgelse och kärlek.
Hela evangeliet är ett växelspel mellan det som försiggår öppet och det som sker i hemlighet, det människor känner till och det de inte känner till. Människan Jesus känner människorna till, var han kommer ifrån, vem som har fött honom. Men den enfödde Sonen, den som Fadern sänt för att rädda världen, honom känner de inte, det är en hemlighet. Evangelisten Johannes använder uttrycken ”min stund” och ”hans stund” om denna hemlighets höjdpunkt; Sonens lidande och död, oupplösligt förbundna med hans seger och upphöjelse, Påskmysteriet, Guds rikes hemlighet.
Är inte detta också människans största personliga problem, att vi känner till vår jordiska bakgrund, vi vet varifrån vi kommer, vem som fött oss, men inte vår himmelska hemlighet, bakgrund, vår kallelse och vad som är vår stund? S:t Bonaventura menar att den största mänskliga tragiken är att människan inte längre kan se sammanhangen, de stora sammanhangen, se sitt eget livs sammanhang.
Människans mittpunkt har gått förlorad, och endast i Kristi kors återfinns denna mittpunkt, där sluts cirkeln i återkomsten till Fadern, när tillvarons horisontella och vertikala linjer möts i korsets mittpunkt. Så intar Gud sin plats som hela tillvarons mittpunkt genom Sonen, som är själva centrat i Treenigheten.
Vår stund, vår död och uppståndelse, smärta och vår lycka, våra lidanden och vår goda ambition att göra Guds vilja, allt är förenat med Kristi stund. Denna stund är Kristi påskmysterium, hela tillvarons mittpunkt, där Gud försonar allt med sig och gör denna försoning universellt nåbar i Kyrkans sakramentala liv. Hans stund är för alltid inne, i mitten av tiden, utgiven för er och för de många, till syndernas förlåtelse. Gud har gjort sig disponibel för oss för att vi alltid och överallt ska vara dsponibla för honom.
Därför firar vi Eukaristin som en jublande tacksägelse över att hans efterlängtade stund har kommit, att hans stund är inne, närvarande och konkret för oss, förenad med vår egen och hela mänsklighetens stund. Så vill Fadern ge varje litet oroligt människohjärta frid och samling i Sonen, genom den helige Ande.