”Känn ingen oro"

Apg 13:26–33 och Joh 14:1–6

Gud, vår Fader, du som räddat och befriat oss till priset av Kristi dyrbara blod, låt oss nu leva för dig och i dig finna evig trygghet och glädje.

För att vi inte ska tappa modet säger Jesus: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig”. Mitt i en värld fylld av oro och förvirring ber vi varje dag om frid. Genom självkännedom leds vi till att upptäcka vår egen inre oro. Det leder ingenstans att ropa efter yttre lugn om det saknas inre frid. S:t Augustinus skriver i sina bekännelser att människorna ”strävar efter att känna det som är evigt, men deras hjärta flaxar alltjämt i det som tingen har gjort och skall göra, det är alltjämt intigt. Vem skall fånga det, vem skall fästa det, så att det för ett ögonblick är stilla, för ett ögonblick uppfattar evighetens strålglans, som alltid är stilla, och jämför den med tiden, som aldrig är stilla … Vem skall hålla fast människohjärtat så att det blir stilla?”

Erfarenheten av ofrid och oro både utanför och inom oss själva är utgångspunkten för att erfara den frid som Jesus ger. Här på jorden blir det aldrig riktigt stilla, det är ett ständigt möte med allt som ständigt förändras, åldras, allt som är rastlöst och utan frid och samling. Mitt i denna oro behöver vi arbeta med oss själva, föra en kamp mot högmod, självcentrering, ytlighet, ett trångt hjärta. Men arbetet är inte det viktiga utan snarare mottagandet. Därför är det viktigt att vi övar oss i att ta emot den frid Jesus ger, som en gåva. Det är som skapelsens sex dagar som mynnar ut i den sjunde dagens vila. Det är den kristna människans rytm, att det efter arbete följer vila, att det efter jordisk kamp följer en evig sabbatsvila, att det efter lidande och död följer uppståndelse och evigt liv, efter oro följer stillhet och frid.

Jesus säger att han går bort för att bereda plats för oss, för att vi skall vara där han är, i hans frid, i den frid som världen inte kan ge. Våra oroliga hjärtan kan endast finna vila, vår sabbat, i honom. Det är en frid som finns tillgänglig alltid och överallt i honom och vi ber om denna frid för alla människor.

Han är vägen för den som söker, sanningen för den som finner, livet för de som förblir i honom. Vägen som inte leder vilse, sanningen som inte bedrar och livet som flödar oändligt. Så låt oss i dag göra oss hemmastadda i honom som säger: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig”.