Att försonas med sitt namn

Ef 2:19–22 och Luk 6:12–19

Evige Fader, genom apostlarna har vi lärt känna dig. Hör de heliga Simon och Judas, som ber för oss, och låt din kyrka växa med nya människor som kommer till tro.

Vi firar idag apostlarna Simon och Judas, och vi ber om deras förböner för oss själva, för alla förföljda, alla fångar, för alla som vakar över den apostliska tron.

Simon kallas Kananaios eller seloten, Judas kallas för Taddaios, Jakobs son. Båda hade smeknamn för att skilja dem från andra med samma namn. Denne Judas kallar Matteus och Markus för Taddaios för att skilja honom från Judas Iskariot. Judas Taddaios är skyddshelgon för hopplösa fall och situationer, just för att han så ofta blivit sammankopplad med och sammanblandad med Judas Iskariot, föräddaren. Han betraktas som ”de hopplösa fallens” särskilda skyddshelgon, ett helgon vars förbön man ber om när allt känns svårt och, som någon skrivit, ”med speciell omsorg om de omöjliga människorna och de omöjliga situationerna”. Det är en särskild form av lidande, att bli negativt sammankopplad med någon annan, att bli förväxlad med någon som man liknar, eller har samma namn som, eller bor på samma plats, är släkt med, det kan leda till att man blir oskyldigt dömd. Därför får vi i denna mässa särskilt be för alla som blir orättvist beskyllda för olika saker, särskilt de som blir oskyldigt dömda, sitter i fängelser på grund av falska anklagelser.

Vi har själva felaktigt anklagat personer för att ha gjort saker som de inte gjort, det var inte som vi trodde, vi hade blandat ihop saker och ting. Men det står att när de gick ned från Berget, så kom många till Jesus för att få hjälp, bli helade, alla försökte röra vid honom, det gick ut kraft från Kristi kropp, och det står att han botade alla. Vi behöver be om detta helande för oss själva, att Gud helar vårt inre, våra sinnen, vår förmåga att bedöma våra medmänniskor, så att vi får barmhärtiga ögon, öron och sinnen så att vi aldrig dömer någon oskyldig och alltid gottgör varje orättvis anklagelse mot andra. Vi är med i detta helande sammanhang i Jesu närhet, där vi blir helade, får del av syndernas förlåtelse, försoningen som utgår från Kristi kropp.

Vi behöver också försonas med oss själva, med vårt namn, med vår släkt, med hela vårt liv. Vi behöver bli helade i vår självuppfattning och vår självuppskattning. I Kristi närhet lär jag mig att älska mig själv så att jag kan älska andra. Vi är med i detta helande sammanhang i Jesu närhet, med hans apostlar, med Simon Kananaios och Judas Taddaios, där han verkar i oss, så att vi kan försonas med vårt eget öde, Guds vilja med vårt liv, med vår släkt, familj och de namn vi är förknippade med.