Nya himlar och en ny jord

Allsmäktige Gud, du som i påskens mysterium ständigt förnyar världen, låt din kyrka växa enligt din eviga plan, och ge henne allt som hon i denna tid behöver.

Jes 65:17–21, Ps 30, Joh 4:43–54

Vi hör de hoppfulla framåtriktade orden hos profeten Jesaja: ”Se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord, och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det”. På ett oansenligt sätt ser vid denna framtid, som ett Mysterium och en Person, när Jesus gick från Samarien till Galileen och tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin. Nu var det en man i kunglig tjänst som sökte upp Jesus och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. Han kom till tro liksom alla i hans hus. Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

Låt oss vandra med Jesus i detta nya liv, denna nya framtid, som kommer oss till mötes genom Kristusmysteriet.

Under fastetiden följer vi Jesus på hans vandring upp till Jerusalem, en väg som leder framåt, till något nytt, men det sker genom lidande och död. Kristi kärleks död på korset, hans offer, vägen till seger och uppståndelse, är trons stora mysterium. Det är en tro som är totalt sammanlänkad med Jesus, han är den som tror både som Gud och som människa, allt enligt inkarnationens mysterium. Som Gud visar han att Gud håller sitt förbund, att Gud är trofast, tror på människan och skapelsen och vill förnya sitt förbund. Som människa visar han upp en fullkomlig mänsklig tillit och förtröstan gentemot sin himmelske Fader. Han fullgör så att säga förbundet också som människa, det Gud förväntar sig av människan, att vi ska lita på honom och lyda honom i allt.

Så kan vi i Jesus se hur nya himlar och en ny jord håller på att skapas och att vi är en del av denna process då allt redan har börjat att föras tillbaka till sitt ursprung, men på ett nytt sätt, befriad från tyngden av det förgångna. I Jesus sker denna förvandling och nyskapelse då vi både blir mänskliggjorda och gudomliggjorda, det handlar om inkarnationens fortsättning i oss, genom lidande, passion och död, fram till uppståndelsens nya liv.