Jes 58:9b–14 och Luk 5:27–32

Allsmäktige, evige Gud, se vår mänskliga svaghet, och räck ut din högra hand från höjden för att skydda och välsigna oss. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Vi förnyar vår avsikt att omvända våra liv under denna heliga fastedag.

Jesus är utsänd av Fadern för att söka upp människor i deras tunga och ibland ohederliga arbeten. Jesus kallar Levi i hans ohederliga arbete, men vi ser att detta arbete inte är ett hinder utan snarare Faderns vilja: att kalla syndare just där de befinner sig. Det är intressant att Lukas och Markus av respekt kallar honom Levi medan Matteus i sitt evangelium avslöjar sig själv just som Matteus, syndaren. Matteus är alltså själv den som blottar sitt ohederliga förflutna för att visa sina läsare att ingen ska behöva förtvivla i fråga om frälsningen. Så stor är kallelsens nåd att en publikan förvandlas till Apostel, tullindrivaren till Evangelist.

Jesus kallar: ”Följ mig!”. Och i sin frihet reser Matteus sig upp och följer Kristus efter. Det är en rätt fasta:  att vi reser oss upp, befriar oss från allt som binder oss, allt som håller oss fastkedjade och följer Kristus efter. ”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig” (Ef 5:14).

Omvändelsen förvandlar sedan livet, vardagen blir till fest: ”Levi gav en fest för Jesus i sitt hus”. Så direkt och mänskligt manifesteras den evige Faderns glädje på jorden. Jesus fyller vardagen med fest och sabbatsglädje. Matteus bjuder dessutom in de som hade varit hans kompanjoner i synden för hjälpa dem i deras förtvivlan och ge dem hopp, frid och glädje.

Jesus kallar syndare och äter med dem, men han avvisar de högmodiga eftersom Fadern har utvalt de svaga i världen. De högmodigas avslöjar sig själva: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?”. Eftersom de inte förmådde se sin egen synd projicerade de den på andra. De hade behövt be med Efraim Syriern: ”Låt mig, Herre, se mina egna synder och inte döma min broder och syster.” Jesus bemöter högmodet med orden: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka”. Jesus kallar syndare för sjuka eftersom synden gör en person sjuk och de sjuka behöver läkare. ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare”. Jesus söker upp oss syndare där vi befinner oss i livet, vi omvänder oss och han helar och befriar oss, ger oss glädjen och friden tillbaka.