”Välkommen hem, mitt barn”

Allsmäktige och barmhärtige Gud, låt din helige Ande vid sin ankomst göra oss till ett tempel åt sin härlighet.

Apg 20:17–27 och Joh 17:1–11a

Det är tisdag efter Kristi himmelsfärd och vi är samlade till bön om den helige Ande tillsammans med jungfru Maria och apostlarna. Samtidigt frambär Jesus Kristus alltid sig själv för oss, ständigt för han vår talan inför Fadern och i sin stora kärlek sänder han oss Hjälparen den helige Ande. All bön utgår från Jesus Kristus och vi är delaktiga i denna bön. Det är ett ömsesidigt utbyte i bönens värld mellan himmel och jord där vår bön är innesluten i den ständigt pågående bönen i himlen.

Paulus kom fram till en avgörande insikt: "Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig." Den kristna djupmeditationen kan vara ett sätt att öva upp en beredskap för lidande, förluster och död. En förutsättning för att något ska kunna förlösas i våra kristna liv är just beredskapen att lida. Jesus återlöste världen genom sitt lidande och han kallar oss att gå i hans fotspår. Befrielse får vi endast då vi lider igenom smärtan. Om vi bär på beredskapen att lida blir det visserligen ofta plågsammare men också mer helande. Helat är det som lidits igenom i kärlek. Vi kan som Paulus ställa två frågor till oss själva för att se om vi är på rätt väg: Är jag hos Gud eller hos mig själv med min uppmärksamhet? Är jag beredd att lida?

Men ingen av oss är ensam, vi är tillsammans Kristi kropp, förenade med huvudet, Jesus Kristus, som ber för oss inför Fadern. ”Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina”. Kristus är den evige och sanne Översteprästen som ger sitt liv för sina vänner. Medan änglarna häpnade uppsteg Jesus Kristus över alla himlar, inte för att skilja sig från vår svaga mänskliga natur utan för att gå före oss till den plats där vi slutligen hör hemma. ”Välkommen hem”, brukar vi säga, och det är det Jesus säger till oss i dag, från Faderns högra sida: ”välkommen hem, mitt barn”. Jesus har förberett en plats för oss i himlen och därför strålar hela världen i påskens glädje.

”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt”. Det gäller också oss, det som är Sonens är vårt, hans Ande är nu vår Ande, hans i-varo i Fadern är vår i-varo i honom. De förblir i oss för alltid, genom den helige Ande, de har en fast adress i oss. Gud har ett hem i oss och vi har ett hem i Gud. Fadern, Sonen och den helige Ande kommer aldrig att flytta ifrån oss, vi förblir i Gud, den ende som aldrig lämnar oss.