”att se på den som ser oss”

1 Mack 1:11–16,43–45,57–60,65–67, Ps 119, Luk 18:35–43

Fader i himlen, du lät den heliga Elisabeth finna Kristus och vörda honom i de fattiga och små. Låt också oss, på hennes förbön, tjäna de försummade och bedrövade med en kärlek som liknar hennes.

Vi firar i dag den heliga Elisabeth av Ungern och ber om hennes förbön för kyrkan, världen och oss själva. Hon var prinsessa i Ungern, gift med Ludvig, lantgreven av Thuringen. Folk runt omkring detta par gillade inte deras äktenskap, men de älskade varandra. De satt vid varandras sida när de åt, hon följde honom på hans resor och när det inte gick tog hon på sig sorgkläder. Efter hans död blev en tidig medlem av Franciskus tredje orden och är idag dess beskyddarinna. Hon visar hur vi kan tjäna Gud helhjärtat både i äktenskap och i ordensliv. Hon värnade alltid om de fattiga, blev en symbol för kristen värlgörenhet. Hon dog vid 24 års ålder 1231 och kanoniserades redan år 1235.

En retreat är något som sker i det fördolda, där Gud är den seende. Vi är de blinda som sitter vid vägkanten och tigger. Vi sjunger vårt Kyrie eleison och Jesus frågar vid inledningen av retreaten: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?”. ”Vad är din längtan?”, vad längtar du efter i ditt liv?

Gud ser på dig med kärlek, han är den som ser, den seende Guden, och du är kallad att leva ditt liv inför honom, inte inför människorna. Därför handlar det kristna livet om ”att se på den som ser oss” (videntem videre, S:t Augustinus). Ja, Gud ser på en människa, för att hon i allt ska se på honom. Därför handlar dessa dagar om att vända blicken till den som redan ser på oss.

Gud är den som hela tiden ser på oss och vi låter honom mer och mer se på oss. Så blir vi mer och mer medvetna om att Gud ser på oss och att vi låter honom se på oss. När Gud ser på en människa förändrar det henne. Denna förvandling är nyckeln i jungfru Marias och alla helgons liv. Det är mysteriet med trons gåva, att dela Guds synsätt på sig själv och på hela verkligheten.  ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig”. Genom tron delar vi Guds sätt att se. Vi får se på honom som han ser på sig själv, en inre insikt om vem Gud är men också en insikt i vilka vi är. Tänk om vi kunde se på oss själva såsom Gud ser på oss! Vilken befrielse det är att endast vara det vi är i Guds ögon. Så börjar vi ana att vi är oändligt älskade och att Gud vill göra något vackert av vårt liv. Han vill befria oss från det som binder oss, vilket vi själva inte riktigt klarar av, det är den förvandling som endast Gud kan åstadkomma.