Hur har du levt i och svarat an på den gudomliga kärleken?

Syr 47:2–11 och Mark 6:14–29

Gud, du som är kraften bakom dina helgons seger, du kallade din tjänare Paul Miki och hans följeslagare att gå i Kristi spår från kors till härlighet. Låt också oss, på deras förbön, utan att vackla hålla fast vid vår bekännelse intill vårt sista andetag.

Vi ber om kärlekens gåva och kraft i våra liv.

Ibland kan det vara mycket farligt att predika Guds ord. Guds ord är ett skarpslipat svärd, en kraft som provocerar denna världens makter. Därför dödas Johannes Döparen, S:t Paulus Miki och de japanska martyrerna, och kristna i vår egen tid. Men dör de förgäves? Nej, Tertullianus (155–220) skriver att ”martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde”. Han blev en kristen då han såg hur de kristna martyrerna tog emot döden samtidigt som de var fulla med en enorm kärlek till både sina bödlar och till sin Gud. Så hur ska våra liv kunna vara ett utsäde i vår tid? Kan vi, liksom martyrerna, älska Gud helhjärtat in i döden och visa stor kärlek till våra bödlar, de som står oss emot? När vi nu firar gudstjänst i gemenskap med alla änglar, martyrer och helgon, får vi del av deras enorma kärlek, detta utsäde, vars källa är Kristi offrade kropp, kärleken utgjuten i världen.

I Syraks bok står detta vackra om kung David: ”Av allt hjärta sjöng han sin skapares lov och betygade honom sin kärlek”. Kontrasten är total när vi läser om Herodes brist på kärlek. Men det är inte en kontrast i fråga om synden, eftersom både David och Herodes begick mycket svåra synder. Det är tvärtom kärleken som utgör kontrasten, och Guds dom över människan, är inte en teologisk tentamen, ett katekesförhör, inte asketiska färdigheter, utan som S:t Johannes av Korset skriver: ”Vid vårt livs afton skall vi dömas efter kärleken”. Guds dom inte baseras på prestationer eller kunskap, utan på i vilken grad vi levt i och svarat an på den gudomliga kärleken. 

Det sorgliga är att vi lever så länge utan att ta till oss att Gud älskar oss obegränsat. Vi är ofta medvetna om våra fel, vår svaghet, vår synd men okunniga om Guds kärlek och att det är han som definierar och genomströmmar världen med sitt väsen, som är Kärlek.

Alla vackra ord om Guds kärlek behöver tas emot i våra mänskliga kroppar, inkarneras och forma oss. Gud i oss och vi i honom, kärleken är vår djupaste identitet, vi är inrymda och omfamnade i kärleken, kärleken är vår horisont. Att få nåden att älska Gud av hela vårt hjärta och våra medmänniskor som oss själva. Ingenting annat betyder då något.