Guds och människors händer

Sak 2:1–5, 10–11a, Luk 9:43b–45

Fader, du rustade den helige prästen Vincentius med apostolisk kraft till hjälp för de fattiga och till fostran av kyrkans tjänare. Håll oss brinnande, som han, i anden, så att vi älskar det han älskade och lever som han lärde.

Vi firar i dag S:t Vincent de Paul, präst och ordensgrundare, dog år 1660 i Paris, efter ett liv i stor självutgivande för fattiga, sjuka, galärslavar, föräldralösa barn och andra nödlidande. Vi ber om hans förbön för oss själva, för Kyrkan, för fostran av Kyrkans tjänare och för alla fattiga i vår kultur.

S:t Vincent skriver: ”Tjänsten åt de fattiga måste gå före allt annat och utföras utan dröjsmål. Om en fattig behöver medicin eller annan vård under bönetiden, gå då lugnt till honom och stå Gud till tjänst med det som behöver göras där, som om ni för Guds skull går från Gud. Ni underlåter en gudstjänst för att utföra en annan tjänst åt Gud. Kärleken står högre än alla regler. Allt måste vara inriktat på kärleken. Vad hon bjuder måste vi göra. Låt oss i synnerhet söka upp de mest övergivna. De är givna oss som herrar och mästare.”

Vi ser detta som ett mönster i Jesus Kristus, kärlekens mönster. Han som är Gud av Gud, ljus av ljus, överlämnar sig i människors händer: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer.”

Därför mediterar vi idag över händernas mysterium. Det som sker med händerna är inte endast hantverk och matlagning utan också en metafor för makt. Makt som inte bara är en tanke, en vision, utan det som konkretiseras och förverkligas med händerna. Händerna är en gudslikhet som skiljer oss från djuren. Med händerna visar vi kärlek men också våldet har händer. Människosonen i sin utblottelse låter sig frivilligt utsättas för människors makt att göra med honom det onda som de både tänkt ut men också utför med sina händer. Det är inte skrivet på ett abstrakt sätt som detta vore en idé utan vi läser senare i Lukas evangelium att: ”de grep honom och förde honom till översteprästens hus.” De band för hans ögonen och slog honom. Han pryglades. De slog spikar genom hans kropp och så vidare. Så mänskligt kroppsligt avskyvärt konkret överlämnades Jesus i människors händer.

Den andra sidan av händernas mysterium är Guds händer, att han också utövar sin makt genom sin hand, sin arm, sitt finger, sin helige Ande. När Guds enfödde Son låter sig överlämnas i människors händer är det inrymt i Guds plan att människan ska överlämnas i Guds händer, att vi ska bli delaktiga av hans händers verk, och som S:t Vincent inrikta allt på kärleken. Ja: ”Jag själv, säger Herren, skall vara en eldsmur omkring staden, och jag skall bevisa mig härlig därinne.’